tisdag 9 september 2014

IQ and Global Inequality




Boken IQ and Global Inequality är en metastudie där författarna sammanställer och analyserar IQ-tester genomförda i olika länder. Författarna påvisar ett starkt samband mellan ett lands genomsnittliga IQ och dess välstånd (inkomst per capita, livslängd, arbetslöshet, demokratisering och läskunnighet), och drar slutsatsen att skillnaderna mellan länders välstånd beror på skillnader i medel-IQ. De hävdar även den starkt ifrågasatta åsikten att folkgruppers IQ i sin tur i hög grad skulle vara effekt av ärftliga faktorer, snarare än att medel-IQ främst skulle vara en effekt av ekonomiskt välstånd.

Boken tillkom i syfte att bemöta kritiken mot brister i deras tidigare bok IQ and the Wealth of Nations från 2002, och är baserad på fler IQ-mätningar och innefattar fler länder, men kommer fram till liknande värde på korrelationen mellan IQ och välstånd. Liknande kritik framförs emellertid mot den nya boken, främst gällande att i båda böckerna presenteras avsevärt lägre medel-IQ i subsahariska Afrika (mellan 60 och 77, och 68 i genomsnitt för hela regionen) än vissa andra litteraturstudier (exempelvis Wicherts, et al, som uppskattar regionens medel-IQ till 82[1]). Kritikerna menar att studien bygger på ett bristfälligt urval av gamla studier, och IQ har ökat sedan dess, i synnerhet i Afrika, pga Flynneffekten. Lynn författade ytterligare en uppföljare, The Global Bell Curve: Race, IQ, and Inequality Worldwide, i juni 2008. Där vederlades den tidigare kritiken genom utökade tester med huvudsakligen samma resultat som tidigare samt anges medel-IQ i subsahariska Afrika till mellan 67 och 83.


Granskning Sverige, den granskande, icke-Pk-istiska, radiokanalen, har i två olika inslag, analyserat den svenska skolans katastrofutveckling, där det är uppenbart att arabungar m fl icke-bildbara etniciteter, står för det förfall som Pisa-undersökningar visar, i mätning efter mätning. Var det skall hamna, om Reinfeldts, Ullenhags m fl landsförradarpolitikers våta dröm om det multikulturella "paradisets" fullkomnas, törs man knappt tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=GDQ_s_BEopw
http://www.youtube.com/watch?v=K9IkqmSq0As

---------------------------------------------------------------------------------



Afrika är oerhört rikt. Afrika är jordens rikaste kontinent. Afrika borde vara lika rikt som Europa eller USA, i Afrika finns allt, mat och råvaror av alla de slag. Afrika är långt ifrån överbefolkat, i Europa bor vi betydligt tätare.  Det finns inte ett enda land i Afrika som är etnisk homogent. Varje land har inom sina gränser en mängd olika etniciteter, religioner och kulturer.

Tyvärr finns det inte ett enda afrikanskt land, eller något land i världen, som kan visa upp det mångkulturella paradiset.
Verklighetens facit visar något helt annat. I samhällen där olika religiösa och etniska grupper samsas om utrymmet hyser medborgarna mindre tillit till varandra än i homogena samhällen. Det finns uppenbarligen en relation mellan tillit och gemensam identitet, vilket styrks av omfattande forskning, minns det gamla ordspråket om att lika barn leker bäst.
Afrika genomsyras av misstro, ofta hat mot varandra. Misstron och hatet är avgrundsdjupt och har en paralyserande inverkan på länder där människor inte kan samarbeta på grund av sina upplevda olikheter. Inte sällan urartar denna misstro till våldsamma sammandrabbningar. Ibland inbördeskrig.

Var finns det land där en brokig blandning av kulturer och religioner bevisligen har haft en positiv inverkan på det landets utveckling? Denna illusion drivs av Fredrik Reinfeldt, ett demografiskt experiment, på svenska folkets bekostnad. Det kommer att rasera Sverige, som vi känner landet, en bra bit på väg redan. Sverige - bäst på mängdinvandring - sämst på integration.

Läs gärna mer om Afrika och mångkultur hos Bengt Nilsson på Ethnopress 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar