Två representanter för tankesmedjan Fores, Andreas Bergström och Anna Rehnvall, skriver i en debattartikel i Dagens Samhälle den 30 oktober, att tack vare invandringen dämpas minskningen av avfolkningen av glesbygdskommunerna. Det skulle därmed tala för en fortsatt invandring ifall man vill ”utveckla det lokala näringslivet och attrahera andra att flytta till bygden”. Ty med ”en fortsatt invandring kommer hela Sverige att kunna leva även om 20 år”.
De framhåller sålunda att människor som ”pratar två språk i hemmet, lagar annan mat än den vi är vana vid eller firar andra högtidsdagar”, ”berikar det svenska samhället” medan de i ”diskussionen tvärtom utmålas som ett hot mot Sverige”.
Författarna från Fores noterar också att ”icke-traditionella partier” ifrågasätter den invandring som den senaste tiden förhindrat avfolkning i majoriteten av Sveriges kommuner. Fores har tidigare gett ut rapporter och handledningar i hur man hindrar Sverigedemokraterna från att växa, eftersom tankesmedjan ser SD:s tillväxt som ett bekymmer.
Artikelförfattarna namnger tre glesbygdskommuner, Hagfors, Ljusnarsberg och Sorsele, vars befolkningar skulle ha minskat med runt 5 procent enbart i fjol, om det inte varit för invandringen. Men de nämner inte vad det politiska priset, främst då från Fores egen utgångspunkt relativt dess syn på SD, har varit.
Så här såg Sverigedemokraternas resultat ut i dessa tre kommuner i kommunalvalet i år (2010 års procenttal i parantes):
Hagfors: 13,6 procent (4,6) – en uppgång med 193 procent.
Ljusnarsberg: 23,8 procent (5,9) – en uppgång med 305 procent.
Sorsele: 5,3 procent (1,1) – en uppgång med 382 procent.
Men problembilden och sakdiskussionen kring invandringen till Sverige och migrationspolitiken som sådan handlar varken om ett särskilt parti och dess stöd i väljarkåren eller ifall tvåspråkighet eller falafel, kebab och baklava skulle vara ett hot mot Sverige. Diskussionen handlar i stället om att vårt land i dag, inom ramen för den mycket omfattande migrationen, importerar utanförskap, bidragsberoende och arbetslöshet med tydliga etniska förtecken och därmed deklassering och risk för att sociala konflikter också får etniska/kulturella dimensioner.
I dag är mediantiden för en kommunplacerad flykting att komma i förvärvsarbete första gången (inte ens nödvändigtvis bli självförsörjande) närmare åtta år. Efter femton år innehar fortfarande cirka 40 procent inte arbete.
Drygt 99 procent av anhöriginvandrarna kommer till Sverige undantagna från det normala kravet på försörjningsgarantier. Utanförskapsområdena i svenska städer har ökat från 156 stycken år 2006 till 186 stycken år 2012. Åtskilliga kommuner som redan tagit emot en mycket stor andel kommunplacerade flyktingar, signalerar nu att välfärdstjänster riskerar att behöva stå tillbaka.
Så hur ska nyanlända flyktingar få arbete i kommuner som avfolkas just på grund av att infödda svenskar flyttar för att det inte finns jobb? Ty under det senaste decennierna har ingenting hänt i svensk arbetsmarknadspolitik eller angränsande politikområden som förkortat tiden till arbete för flyktingar eller anhöriga.
Författarna från Fores har likväl en lösning. ”En förutsättning för detta är också att vi blir bättre på att snabbt få nya svenskar i arbete.” Visst, den som ägnar sig åt önsketänkande i arbetsmarknadspolitiken, kan alltid fortsätta plädera för bibehållna nivåer av migration, utan att behöva fundera på följderna.
Ett turkiskt ordspråk gör sig påmint – i sin mer städade version: "Halamın bıyıkları olsaydı amcam olurdu" – Om min faster hade mustasch, vore hon min farbror.
Källa: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/flyktingar-haller-inte-alls-glesbygden-vid-liv-11737
- Alltifrån Pk-medlöpare som Fores och andra självutnämnda 'tankesmedjor' (påhitteord), till stora företag som t ex revisionsjätten PricewaterhouseCoopers (ansvariga för den nedsablade Sandviken-utredningen ang månhundramiljoner-vinster från invällarhorderna, nu också centralgestalt i nyligen avslöjade skattefifflet kallat 'Luxembourg Leaks') så ser man mönstret av en enorm apparat, som till varje pris skall förstöra Europas nationalstater, samt hålla kritikerna och anti-EU-partier som Ukip, Sd, National Front m fl, kort. Ett vidrigt spel, totalt odemokratiskt, man vill övergå till en demokraturbaserad imperiemodell, där Mena-muslimer på sikt kommer att dominera demografiskt. Storföretag, media, politiker m fl ingår i denna komplott omfattande i stort sett alla gammelpartier, från vänster till höger, som klumpar ihop sig i ett slags mittfält, där man knappt kan urskilja några ideologiska skillnader längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar