lördag 22 november 2014

Invandringspolitik á la Ankeborg

Kan en seriestripp i en Kalle Anka-tidning vara sedelärande? Det tror denna insändarskribent som läst en Kalle Anka-tidning från 2003 och författat nedanstående kritiska referat.

- Klantige Kalle Anka lyckas skicka sina satellit-TV-kanaler ut i rymden och de når fram till den karga befolkade planeten Bäbä. Dess rymdbor blir begeistrade i allt skönt de får se i Ankeborg och bestämmer sig helt sonika för att flytta dit och hoppar in i sina rymdskepp. Efter en vecka är det bäbäbor överallt i Ankeborg och hela tiden flyttar det in fler. Kalle, Kajsa och knattarna får många nya vänner och farmor Anka får en flitig bäbädräng. Allt är frid och fröjd och Kalle går runt och fantiserar om det pris han kan tänkas få av Förenta Planeterna för att han i harmoni har fört samman dessa två rymdfolk.

Två veckor senare är Bäbä så gott som tömt på folk, och i Ankeborg är det trångt på gatorna. Kalle går omkring och hälsar välkommen till de nyanlända. Men ack, säg den lycka som varar. Till Kajsas ilska görs hennes frisörsalong om för att ta hand om bäbäbornas ulliga hår. Kajsa blir faktiskt så pass uppretad att hon grälar på Kalle som lockat dit bäbäborna. Men det stannar inte där. Glasskiosken stänger igen och istället öppnar en butik som säljer visset ogräs i strut. Affären ’Nässlor och Tistlar’ tar över Jannes blommor och Kalle kan inte köpa någon blomma att muntra upp Kajsa med. Knattarnas fotbollsplan annekteras av tomat-skvischspelande bäbäbor och Pepitos Pizzeria övergår i Kafé Gummisnodden som har gummistuvning på menyn. Irritationen växer och Kajsa och knattarna kallar bäbäborna för allehanda ting, medan Kalle ber dem sluta att förolämpa de vänliga bäbäborna. Nåväl, när Kalle får en skvisch-tomat i skallen börjar faktiskt även han att tvivla på den interplanetariska gemenskapen och erkänner att Ankeborg inte är sig likt. När statyn föreställande den aktade Cornelius Knös tas ner till förmån för en bäbäbo är måttet rågat. Kajsa och knattarna kräver att Kalle måste göra något eftersom allt är hans fel.

Här kommer det nesliga ’fortsättning följer i nästa nummer’ i berättelsen Bäbä tar över. Det borde vara förbjudet att dela upp historier som äventyrar tillvaron på det där viset. Det blev ängsliga veckor till dess vi hittade nästa nummer på en andrahandsmarknad. Hur skulle det sluta? Hur ”fick” historien sluta á la Sverige anno 2003? Skulle ankeborgarna fullkomligt underkasta sig? Skulle bäbäborna återvända hem, eller assimileras? Eller skulle de två rymdfolken enligt någon slags serievärldens trollformel leva pk-utopiskt happily ever after? Svetten bröt fram i hårfästet. Var Ankeborg för evigt förlorat?

Det börjar inte bra. Det börjar tvärtom mycket dåligt. ”Välkommen till nya Bäbä, fd Ankeborg” står det på stadens välkomstskylt och Kalle konstaterar att Ankeborg inte är Ankeborg längre. Kajsa undrar om de, liksom många andra, ska flytta till Gåseborg?  Kalle säger med emfas att det tänker han alls inte göra, utan det är bäbäborna som ska flytta! Kajsa förebrår honom eftersom bäbäborna ju är såå snälla. Det har ju Kalle själv sagt! Hon kommer dock snabbt på andra tankar när kusin Alexander presenterar sin snygga bäbätjej… Nu börjar Kalle, Kajsa och knattarna på allvar arbeta för en repatriering av bäbäborna. Först prövar de att vara otrevliga, men det ger dem samvetsbetänkligheter och skuldkänslor. De ber Oppfinnarjocke att bygga en tankesändare som ska övertyga bäbäborna om det förträffliga med en hemresa, men Kalle klantar till det och den ger inte önskvärt resultat. Nu kommer Kalle på att de ska ge bäbäborna hemlängtan - påminna dem om det fina på Bäbä, samt att ta bort det som lockade bäbäborna till Ankeborg. Träd sågas ner, ogräs utrotas och hus rivs.  Ja, bäbäborna längtar faktiskt hem. Kalle gråter några krokodiltårar, men erbjuder sig strax att hjälpa dem packa. Och medan rymdskeppen i strid ström lyfter från Ankeborg yppas dessa rader:

– Ja, så gick det med vårt experiment med gemenskap mellan rymdfolken, säger knattarna.

– Det slutade på bästa tänkbara vis! tillägger de och Kalle med en röst.

Man kan lära sig ett och annat om den mänskliga naturen genom att läsa en serietidning. Kanske betydligt mer än av att läsa en vanlig svensk dagstidning.

Elisabeth Olofsson

PS. De av er som tvivlar på sanningshalten i denna historia, som kanske till och med tror att jag självsvåldigt har diktat ihop denna lilla berättelse, hänvisar jag till egen läsning av Kalle Anka nr 27/03 och 28/03. DS.

Källahttp://www.friatider.se/invandringspolitik-la-ankeborg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar