onsdag 29 april 2015

Karl-Olov Arnstberg: ”Maktens män”

- Efter att jag skrivit om det fiktiva mötet mellan Carl Bildt och Skavlan och Bilderberggruppens betydelse fick jag ett mail från en bloggläsare som ville veta mer om det maktspel och de konspirationer som styr världen. Jag svarade att jag just inte visste någonting. När det gäller ”makten över tanken” så går det att utreda vad exempelvis Frankfurtskolan, politisk korrekthet och kulturmarxism är för något, men när det gäller frågan om riktig makt, makten över pengarna och politiken, om de hemlighetsfulla och oändligt rika familjeklaner vars huvudmän kanske drar i trådarna, är det ett ämne som liknar religiösa spörsmål. Antingen tror man på det som påstås eller också avfärdar man dem som mer eller mindre absurda konspirationsteorier. Jasså, är det Bilderbergarna, Illuminati, Tavistock, Skull and Bones, Jesuiterna, Judarna, Påven eller kanske Frimurarna som har makten här i världen? Hur ska man veta sådant?

Nu har jag emellertid hittat en grupp och ett sammanhang som känns trovärdigt. Det betyder inte att jag på något sätt är övertygad utan bara att så här skulle det faktiskt kunna hänga ihop. Anledningen till att det är relevant att ta upp på den här bloggen stavas NWO – New World Order. I den här maktkonstellationen föddes och vårdas tanken på en ny världsordning och en världsregering.

Mitt sökande på nätet – för det är där som ledtrådarna finns – gjorde att jag lite av en slump kom att lyssna till en föreläsning av historikern G. Edward Griffin. Den lades upp på Youtube 2012 och handlar om en annan amerikansk historiker, Carroll Quigley. Till honom ska jag återkomma men först är det dags att göra en tidsresa.

Vi förflyttar oss till vintern 1891, en eftermiddag i London. Då träffades tre mycket mäktiga män. En var diamantbaronen Cecil Rhodes, en av världens absolut rikaste män och imperiebyggare i Sydafrika. Den andra var William T. Stead, redaktör för Pall Mall Gazette och världens då förmodligen mest kände journalist (han omkom på Titanic). Den tredje var Reginald Baliol Brett, adlad till Lord Esher. Han var drottning Victorias vän och förtrogne och senare också en mycket inflytelserik rådgivare till Edward VII och George V.

Det som förenade dessa tre män var övertygelsen om att den engelska rasen (ja, man använde rasbegreppet) var mänsklighetens förnämsta och att det därför var dess plikt att styra över världen. På så sätt skulle världen bli en bättre plats för alla folkslag. För de tre männen handlade det nog mera om ansvar än om personlig makt, eftersom de, i synnerhet Cecil Rhodes, hade så mycket makt någon kunde drömma om, och mer därtill. De skapade embryot till det namnlösa hemliga sällskap som i konkurrens med andra maktcentra i dag styr världen.

Nu gör vi ett tankesprång hundra år framåt i tiden och den blivande presidenten Bill Clintons presidentkampanj. I ett tal i Georgetown nämner han historieprofessorn Carroll Quigley som en person som betytt mycket för hans politiska tänkande. När han året därpå utsågs till demokraternas presidentkandidat nämnde han återigen Quigley som en viktig inspiratör.

"Som tonåring hörde jag John Kennedys uppmaning till medborgarskap. Och sedan, när jag var student i Georgetown, hörde jag den uppmaningen förtydligad av en professor vid namn Carroll Quigley, som sade till oss att Amerika är den största nationen i historien därför att vårt folk alltid har trott på två saker – att morgondagen kan bli bättre än idag och att vi alla har ett personligt moraliskt ansvar att se till att det blir så."

Detta kan givetvis förstås som en liten ”hommage” till en lärare som betytt mycket för Clinton. Men det kan också ses som en signal till medlemmarna av ett hemligt sällskap som Clinton tillhör. Carroll Quigley, som varit död i fjorton år när Clinton första gången nämnde honom, var nämligen inte vilken historieprofessor som helst. Han undervisade inte bara vid School of Foreign Service vid Georgetown University utan var också handledare vid både Harvard och Princeton. Han hade en mängd politiskt betydelsefulla uppdrag. Bland annat var han rådgivare till USAs försvarsdepartement och det är inte bara Clinton som minns honom som en fantastisk inspiratör och lärare.

Quigley ägnade tjugo år av sitt liv åt att studera ovan nämnda namnlösa och hemliga sällskap. Två år på 1960-talet fick han också tillgång till deras arkiv. Han skrev två mycket viktiga böcker i ämnet, båda ganska akademiska, inga kioskvältare precis. Den första är en riktig tegelsten med den likaledes mäktiga titeln ”Tragedy and Hope”. Den gavs ut i en första upplaga 1966 och finns åtkomlig på nätet.

Det Chadwick kom fram till var att det som professor Quigley rapporterade var sant. Chadwick skriver, och håll i er nu:

Det finns verkligen ett världsomspännande privatägt system för finansiell kontroll, det vill säga ett system som klarar att dominera alla politiska och ekonomiska system i världen. Jag kallar detta system för ”The World Trade Federation”. Det är en ultrahemlig grupp av världens mäktigaste män. De kontrollerar nu alla betydande internationella institutioner, varje större multinationellt och transnationellt företag, såväl offentligt som privatägt, alla större nationella och internationella banker, alla centralbanker, alla jordens nationer, naturresurserna på alla kontinenter och genom komplicerade sammanbundna nätverk som liknar gigantiska spindelnät, alla folk. Denna grupp är sammansatt av ledande familjedynastier i Kanada, Förenta staterna, Storbritannien. Tyskland, Frankrike, Italien, Japan, Ryssland och Kina. Det är en självförevigande grupp som har utvecklat ett sinnrikt system för kontroll som möjliggör för dem att manipulera statschefer, konsumenter och folk runt hela världen. De har hunnit långt i utvecklandet av ett världsherravälde, större än det forna romerska riket.

Detta nya imperium kommer att styra hela världen, inte enbart en stor del av den, som Rom gjorde för länge sedan. Detta sker från deras superhemliga högkvarter i Tyskland. Detta sällskap är ansvarigt för över 180 miljoner män, kvinnors och barns död och lidande. De var ansvariga för första världskriget, andra världskriget, Koreakriget, Vietnam etc. De har skapat perioder med inflation och deflation i syfte att konfiskera eller befästa världens rikedomar. De var ansvariga för att över två miljarder människor förslavades i alla kommunistländer – Ryssland. Kina, Östeuropa etc. – på samma sätt som de var direkt ansvariga för skapandet av kommunism i dessa länder. De byggde upp och underhöll dessa onda totalitära system för sin egen vinnings skull. De förde Hitler, Mussolini, Stalin och Roosevelt till makten och styrde deras regeringar för att kunna plundra dessa stater på ett sätt som saknar paralleller i världshistorien. De får hunnernas Attila att se ut som ett dagisbarn, i jämförelse med vad de själva åstadkommit. /…/ Deras tillgångar används nu för att skapa och upprätthålla ett världsherravälde vars bildande befinner sig i sin slutfas. Detta världsherravälde är i dag delvis synligt och delvis osynligt.

Medan Quigley beskriver ett hemligt sällskap som han beundrar, framstår Chadwicks beskrivning av samma grupp som navet i ett ondskans imperium. Dessutom, jag har visserligen inte gjort tusentals intervjuer, lika lite som läst tusentals böcker i ämnet, men för mig känns det inte trovärdigt med denna totala maktkoncentration. Utan att ha särskilt mycket på fötterna förmodar jag att det finns såväl ett kinesiskt/asiatiskt som ett ryskt maktcentrum. Detsamma gäller för judiska intressen. Likaså är det svårt att tro att arabländerna skulle gå i västs ledband, ett antagande som leder vidare till Iran som en egen maktsfär. Anledningen till att jag ändå tar med Chadwick är att det är denna länk som ger hela texten i ”Tragedy and Hope”.

Den andra av Quigleys böcker, ”The Anglo-American Establishment”, hittade ingen förläggare förrän efter Quigleys död. Också den finns utlagd på nätet. I förläggaren Stephen A. Zarlengas introduktion från 1981 kan man läsa att detta är en bok som för läsaren förklarar världen på ett nytt sätt. Den löper visserligen inte längre fram än till 1949 men är giltig också för dem som vill förstå dagens maktspel.

Nu hoppar vi tillbaka till 1902 och de sju testamenten som Cecil Rhodes lämnade efter sig. Dessa ger anvisningar om hur Rhodes förmögenhet skulle garantera projektets fortlevnad. Ett av dem är särskilt intressant, det som förverkligade ”Rhodes scholarships”, vilka gav möjlighet till det engelska imperiets, USAs och Tysklands unga begåvningar att gratis studera vidare vid Oxford University. Men inte bara det, där tränades och tränas de alltjämt i att tänka kosmopolitiskt och globalt. Därifrån kan de mest lämpade rekryteras till andra gemenskaper som gruppen kontrollerar. Åtminstone en av dessa grupper – Bilderberggruppen – arbetar för en världsregering.

Världens mest inflytelserika finansfamiljer engagerade sig. Exempelvis blev familjen Rotschild förvaltare av Rhodes efterlämnade förmögenhet och bankiren Leopold de Rotschild medlem av den innersta cirkeln i det hemliga sällskap som anser sig stå över partipolitik och politiska ideologier. Det är ju de som verkar bakom scenen, som styr världens mäktiga. Demokrati betraktar de närmast som ett spel för gallerierna. Låt medborgarna i världens demokratiska nationer rösta om de små frågorna, låt dem avgöra om det är de konservativa eller liberala, höger eller vänster, som ska styra. Låt dem ha sina partilojaliteter och favoritfrågor. De kan vifta med sina halmhattar, sprida sina banderoller och hålla sina demonstrationer. Låt dem bekämpa varandra, om det är det de vill. Det är ändå inte där de stora besluten tas. Det sker i detta sällskaps kärna, ”The Junta of ’Three”. Där startades Boerkriget år 1899, där skapades Sydafrikanska unionen och Förenta Nationerna. Kretsen hade också ett avgörande inflytande över den brittiska politiken gentemot Irland, Palestina och Indien under perioden 1917-1945. Det är detta sällskap som stod fadder till Runda Bordet, en i sin offentliga presentation harmlös och opolitisk förening för unga män. Den finns i dag i 64 medlemsländer. Emellertid, Runda Bordet har en inre krets varifrån viktiga ämbetsmän och nya medlemmar rekryteras till den internationella finansvärlden.

Den inre kretsen skapade i USA The Council of Foreign Relations (CFR). Det är en icke-kommersiell medlemsorganisation som idag har bortåt femtusen medlemmar. Huvudkontoret ligger i New York och det finns också ett kontor i Washington DC. De verkar för globalisering och frihandel och påverkar NAFTA och EU. De ger ut tidskriften Foreign Affairs och driver tankesmedjan ”David Rockefeller Studies Program” som bland annat har betydelse för USAs utrikespolitik. Bill Clinton är medlem men listan på medlemmar är lång, med namn på presidenter, statsministrar. utrikesministrar, försvarsministrar, CIA-chefer, ledare för världens största företag, inkluderande ledarna av världens största medieföretag, FN, männen och kvinnorna (mest männen) som styr de stora elituniversiteten, Aspen Foundation, Bilderbergguppen, Romklubben och de flesta av alla andra betydelsefulla västerländska tankesmedjor.

I Storbritannien startade Round Table The Royal Institute of International Affairs, som är en engelsk tvilling till den mäktiga amerikanska organisationen. En av de mest betydelsefulla medlemmarna har jag för övrigt skrivit om i bloggtexten ”Befrielsens patologi”, historikern Arnold Toynbee. Round Table skapade också Bilderberggruppen.

Quigley delade in medlemmarna av detta hemliga sällskap i en gemenskap med två kretsar. Den första är Round Table som till en början fick namnet ”The Association of Helpers”. Medlemmarna i denna yttre krets – uppdelade i sin tur i en yttre och en inre krets – fick veta att de blivit invalda i ett prominent och elitistiskt sällskap men just inte mer.

I den inre kretsen, ”The Society of the Elect”, som är närmast den absoluta maktens centrum, är medlemmarna medvetna om att de tillhör ett sovrat urval av världens elit. Där finns vetskapen om sällskapets uppgift, nämligen att skapa en ny och bättre värld, The New World Order (NWO). Den som tackar ja till att bli medlem (förmodligen händer det inte att någon tackar nej) behöver aldrig mer i sitt liv vara orolig för att inte få ett toppjobb.

Rimligen finns vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt med någonstans i detta nät av mäktiga elitgrupperingar. Kanske är det en delförklaring till hans bristande solidaritet med det svenska folk som valt honom till statsminister? Jag har dock svårt att tro att han befinner sig nära den innersta kretsen.

Den innersta kretsen med sin ledare, Rhodes döpte den till ”The Junta of Three”. 1891 till 1899 var Cecil Rhodes själv ledare. Finns denna innersta grupp fortfarande? Bär någon av medlemmarna namnet Morgan, Rotschild eller kanske Rockefeller? Ingen aning.

Karl-Olov Arnstberg

Källahttp://www.exponerat.net/karl-olov-arnstberg-maktens-man/

- Otvivelaktigt finns det kapitalstarka intressen i bakgrunden. ett färskt exempel, Hong Kong spökar i bakgrunden, en del av världens finanscentra. Ett exempel på utspel inom ett politiskt glödhett område:

"HSBC threatens to leave the UK over David Cameron's European Union referendum
ref: http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/hsbc-threatens-leave-uk-over-5577856

Banker, finansmoguler, affärsmän, politiker, mediahus (Bonnier, Schibsted), och allehanda profitörer figurerar, en del öppet, en del dolda icke-demokratiska penningdrakar. Hur organiserad denna potentiella "världskomplott" är torde få, om ens någon, ha koll på. Min främsta (enda) förhoppning är att psykopaten, svenskhataren och landsförrädaren Fredrik Borderlinefeldt inte är inkluderad och står helt utanfär golddiggers.

Nigel Farage om människosmugglingen över Medelhavet


UKIP-ledaren Nigel Farage talade tidigare idag i EU-parlamentet om skytteltrafiken över Medelhavet han menar är ett resultat av västs politik. Farage tar bland annat upp hur Australien effektivt löst problemet och EU:s gemensamma invandringspolitik som många medborgare inte känner till.

Vidare tar han upp faran med EU:s slappa asylregler där terrorister enkelt kan ta sig till Europa, vilket Farage pekar ut som ett direkt hot mot vår civilisation.

Källahttp://avpixlat.info/2015/04/29/nigel-farage-om-manniskosmugglingen-over-medelhavet/
Refhttp://www.friatider.se/norskt-forslag-skicka-tillbaka-invandrarna-till-afrika

Australia's zero tolerance: A lesson for Italy



http://snaphanen.dk/2015/04/29/australias-zero-tolerance-a-lesson-for-italy/

tisdag 28 april 2015

Den mångkulturella felsynen

Ofta anges USA som föredöme för en fungerande mångkultur. Den som hävdar detta har dock missförstått något grundläggande. Medan kunskaper i engelska tas som självklara och en kandidat för amerikanskt medborgarskap får skriva prov i amerikansk kultur och historia, har Sveriges riksdag lagstiftat om att alla kulturer ska vara lika giltiga i Sverige. Det kan aldrig fungera, anser Stefan Torssell.

- På forskningslaboratoriet i Cern i Schweiz arbetar forskare från Kina, Italien, Indien och Sverige sida vid sida. Minsta avsteg från den vetenskapliga metoden och forskaren blir utesluten.

I fotbollslaget Paris Saint Germain (PSG) spelar Zlatan från Rosengård ihop med Cavani från Uruguay och Thiago Silva från Brasilien. En domare och två linjemän kontrollerar varje steg de tar så att ingen bryter mot reglerna.

Båda exemplen skildrar mångetnicitet och en enhetlig kultur. Mångkultur är något helt annat. Det innebär att i en grupp, ett samhälle eller en nation finns olika regelsystem. Mångkultur fungerar aldrig.

Enligt färsk statistik från SCB fram till 31 december 2014 så kommer 772 089 människor i Sverige från andra kulturer. Fler kommer från Irak, Iran och Somalia än från Norge, Danmark och Finland.

Tydlighet förenklar
Gemensamma betraktelsesätt är till för att man ska kunna förutsäga och förstå människors handlingar och reaktioner. Syftet är inte att få fram de absolut bästa reglerna, utan att de ska vara gemensamma. Om man har inspark istället för inkast från sidlinjen i fotboll spelar inte så stor roll. Det viktiga är att alla följer samma regelbok.

Om ett handslag gäller som ett avtal för en person och en annan vägrar att ta i hand så blir det inget avtal. Om bara hälften av flickorna i en skolklass får gå på en klasskamrats födelsedagsfest så upphör den klassen att fungera.

Barn som uppfostras med klara regler om läxläsning, tandborstning, städning av rummet, veckopeng och lördagsgodis lider ingen skada av det. Barn som får äta tårta på torsdag och får ha sitt rum som en lekpark och får en slant när barnet behöver, tar inte heller någon skada.

Problem uppstår när flera principer gäller samtidigt eller ändras när olika vuxna är närvarande. Barn som utsätts för sådana påfrestningar blir förvirrade, ängsliga eller i svåra fall aggressiva.
I min kultur tar en dotter med sig sin pojkvän hem och presenterar honom. I en annan kultur blir dottern ihjälslagen.

Den mångkulturella misstolkningen
Under 1970-talet gjordes en flernationell undersökning hur olika varor kunde introduceras på den europeiska marknaden. I Sverige var det Stockholms handelshögskola som gjorde den svenska delen av undersökningen. Man kom fram till att det var de olika nationella särarterna som var största hindret att inte alla åt samma mat, bar samma sorts jeans och var mottagliga för samma sorts reklam.

Kapitalismens kärna är att en vara ska kunna säljas i vartenda land på denna jord. Nationell särart betraktas som ett hinder för en enhetlig massproduktion och massdistribution av en massvara. Ett exempel är julmust. Svenska folket dricker julmust till jul. Coca Cola Company har försökt att introducera sina produkter på det svenska julbordet, men misslyckats.

Mångkultur? I Sverige försvarar ofta invandringsförespråkare Sveriges mångkulturella 
samhälle med att USA skulle vara ett exempel på en lyckad mångkultur. De har förväxlat 
mångkultur med mångetnicitet, enligt Stefan Torssell, som pekar på att USA är mångetniskt 
men med en enhetlig kultur.

Det är här mångkulturen kommer in. Mångkultur betraktas som en motvikt mot de nationella särdragen. Förebilden var USA, men tyvärr gjorde man en felanalys. USA var inte mångkulturellt. USA var mångetniskt med en enhetlig amerikansk kultur och en stark patriotism. Den mångkultur Europa försöker skapa, med USA som förebild, har inte på något sätt gynnat handeln i Europa eller handeln mellan Europa och USA. Man blandade ihop mångetnicitet med mångkultur.


I Sverige valde det politiska systemet att lämna den nationella enigheten och övergå till mångkultur av ännu ett skäl. Tyvärr baserades det beslutet också på en felanalys.

Svensk mångkultur
Sverige hade efter Andra världskriget en helt oskadd industripark och världen ropade efter svenska industriprodukter. Skicklig arbetskraft var en bristvara. Finnar och sydeuropéer kom till Sverige för att arbeta. De steg av tåget på söndagen och gick in i fabrikslokalen på måndagen.

Totalt fanns det vid 1960-talets slut omkring en halv miljon människor i Sverige som var födda utomlands enligt Invandrarutredningen SOU 1974:69. Hälften kom från de nordiska länderna. Om man bortser från USA och Kanada så kom 30 000 personer från utomeuropeiska länder, enligt SCB:s årsstatistik. De utgjorde då en tredjedels procent av Sveriges befolkning.

Invandrarutredningen fastslog tre mål för invandringspolitiken. Det ska vara lika villkor för svenskar och invandrare. Invandrarna ska själva få välja om de vill ha en svensk identitet. Det ska finnas en ömsesidig tolerans mellan invandrare och den inhemska befolkningen.

En reglerad invandring ansågs viktig så att invandrare inte hamnade i låglönejobb. Utredningen uppmärksammade att det fanns anpassningsproblem vid invandring från avlägsna länder.
Invandringspolitiken lades alltså fast utifrån föreställningen att invandrare kom till Sverige för att arbeta och att de huvudsakligen kom från de nordiska länderna eller övriga Europa. De problem man uppmärksammade med invandrare från andra kulturer var man rådvill inför. I dag vet vi att den delen överlämnades till svenska folket att lösa.

Mångkultur inskrivs i lag
Sveriges riksdag beslutade 1975 att Sverige skulle bli mångkulturellt. Hemspråk blev lika viktigt som svenska språket. Socialdemokratin och Folkpartiet var pådrivande. Högern tyckte det var bra med billig arbetskraft. Experimentet betraktades välvilligt, men med ointresse. Invandringen har därefter ökat okontrollerat och explosionsartat.

Mellan åren 1980 – 2013 har 1 757 565, över 1,7 miljoner personer, fått uppehållstillstånd i Sverige. Detta enligt statistik från Migrationsverket. Enligt Arnstberg & Sandelin i boken Invandring och Mörkläggning är cirka 700 000 anhöriginvandrare.

Från att ha varit en tillgång för Sverige tär numera svensk invandringspolitik hårt på statskassan och kommunernas ekonomi. Man kliver av flyget på söndagen och går till Försäkringskassan på måndagen.

Kulturkrockar
Enligt färsk statistik från SCB fram till 31 december 2014 så kommer 772 089 människor i Sverige från andra kulturer. Fler kommer från Irak, Iran och Somalia än från Norge, Danmark och Finland. Föräldrar som kommer från samma utomeuropeiska land har fått 198 731 barn som är födda i Sverige. Två föräldrar från Somalia har troligen liten möjlighet att överföra svensk kultur och svenska värden till sina barn. I mångkultur är det inte heller meningen.

Därutöver finns det barn som fötts av föräldrar som kommer från två olika länder där ingen har västerländsk kultur, exempelvis att den ena föräldern kommer från Pakistan och den andra från Afghanistan.

Omkring 10 procent av dem som bor i Sverige i dag har alltså en kulturell bakgrund som är väsensskild från den europeiska. Många klarar ändå anpassningen mycket bra, men om Invandrarutredningen kunde uppmärksamma redan 1974 att det inom en tredjedels procent av befolkningen förekom särskilda anpassningsproblem, torde det vara uppenbart att när gruppen nu vuxit till 10 procent så är problemen gigantiska. Fyrtio år senare har ännu ingen lösning presenterats för hur olika kulturer i en mångkulturell miljö ska samverka.

Med banklån kan man bo i ett lugnt område i en homogen kultur. Det är vad som just nu sker på många platser i Sverige.

Mångkultur misslyckas alltid
Det finns inget exempel på att mångkultur lyckats. Listan på misslyckanden kan däremot göras hur lång som helst.

A. Jugoslavien – alla vet vad som hände.
B. Sovjetunionen delades i arton självständiga stater efter språkliga och religiösa grupperingar.
C. I Belgien förs diskussioner om att dela landet i två delar efter språklig och kulturell tillhörighet.
D. Kurderna vill bilda ett land med delar från Turkiet, Iran och Irak.
E. Pakistan, Bangladesh bröt sig ut från Indien efter religiös tillhörighet.
F. Nordirland: inbördeskrig på grund av två olika religioner.
G. I Spanien bekämpar basker och katalaner den spanska centralmakten utifrån språklig och kulturell tillhörighet.
H. I Libanon kan kristna, muslimer och druser inte enas.
I. I Syrien råder inbördeskrig.
J. Hela Afrika består av en enda lång serie av stamkrig efter att kolonialmakterna skapade nya länder vid kartbordet med en blandning av folk med olika kulturell tillhörighet.
K. Påskön bestod på 1700-talet av två folkgrupper. En grupp var polynesier. Den andra något obestämt var de kom ifrån. Alla polynesier utom en dödades.

Detta var bara ett litet axplock av mångkulturella misslyckanden. Än värre är att ingen kan ge ett enda exempel på en mångkultur som samtidigt är en fungerande rättsstat befriad från skrämmande kriminalitet. Den mångkulturen finns inte.

Fem alternativ
Det finns fem alternativa utvecklingsscenarier för mångkulturella samhällen.

1. demokratin bibehålls, men yttrandefriheten begränsas.
2. inre spänningar skapar svaga institutioner och ekonomisk tillbakagång.
3. diktatur införs.
4. inbördeskrig.
5. mångkulturen överges och man övergår till en allmän nationalism, i likhet med Folkhemmet på 1950-talet.

Några andra alternativ finns inte.

Sverige är på väg att bli mångkulturellt och är redan på tillbakagång. Yttrandefriheten har blivit begränsad. Att röja upp bland 500 nerbrända skolor, brända förorter, förkolnade bilar och vårda och trösta våldtagna flickor tär också på ett lands moral och resurser.

Människor kan vara vänner och älska varandra trots etniska och kulturella skillnader. Men vänskap och kärlek är inte samma sak som att organisera en nation. Då handlar det om att skriva lagar, ta ut skatter, ordna sjukvård, vägar, utbildningssystem och komma överens om helgdagar.

Några kan välja att förbise problemen. Pundare som bara är ute efter mera knark skiter fullständigt i andras kulturer, likaså adeln i riddarhuset. Det är själva idén med dessa båda gruppers livsval.

Men mamman som får höra barnet berätta vad som hänt i skolan skiter sällan i vad andra gör. Hon reagerar. När en skola blivit mångkulturell tar många familjer sina barn ur den skolan. Med banklån kan man bo i ett lugnt område i en homogen kultur. Det är vad som just nu sker på många platser i Sverige.

Sju partier i riksdagen och den svenska journalistkåren undviker att diskutera dessa frågor. De tycks tro att det finns ett sjätte alternativ, men de berättar inte hur det ser ut.

Källahttp://www.nyatider.nu/den-mangkulturella-felsynen/
Refhttp://www.nyatider.nu/mellanostern-at-mena-folket-sverige-at-svenskarna/
Refhttp://snaphanen.dk/2015/04/28/ayaan-hirsi-ali-reformera-islam/
Refhttp://erixon.com/blogg/2015/04/minoriteters-kriminalitet-bagatelliseras/
Refhttp://www.exponerat.net/thoralf-alfsson-syna-bluffen/
Refhttp://avpixlat.info/2015/05/02/arbeiderpartiet-rasar-efter-utspel-om-att-ta-emot-10-000-syrier/
Refhttp://erixon.com/blogg/2015/05/islams-destruktiva-krafter/
Refhttp://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/
Refhttp://www.d-intl.com/2015/04/20/aftonbladet-censurerar-ex-muslims-debattartikel/


Inte bara Karlsson

Varför går det utför med Sverige så som nu sker?
Varför har vi inte en fungerande demokrati?

Jag kan se framförallt tre faktorer:
1. Den folkfördumning som följt på det konstanta pk-kampanjandet från massmedia och Sjupartiet.
2. Särintressen – vissa kan profitera på den förda politiken.
3. Rädslan för att engagera sig politiskt eller öppet ge uttryck för en egen åsikt i samhällsfrågor.

Det är som bekant ”skämmigt” att sympatisera med SD eller ens ”låta som en sverigedemokrat”. Det kan kosta i social stigmatisering och isolering, men det kan också påverka yrkeskarriär och försörjningsmöjligheter.

En svensk tiger” – parollen från beredskapstiden – har kommit att få en ny innebörd.

Rädslan finns också inom Moderaterna och andra delar av Sjupartiet. Detta har framgått av t ex det som Anne-Marie Pålsson vittnat om.

Riksdagsledamöterna har lönemässigt placerat sig på en piedestal, som de gärna vill vara kvar på. De är – som Pålsson så riktigt påpekade – knapptryckare, vilka agerar på order från sin partiledning. Det har blivit fel drivkrafter inom partipolitiken, som resulterat i en extrem toppstyrning.

Här ligger ett systemfel.

Det behövs ett sverigevänligt parti, som demokratiskt utgör ett alternativ. Ett parti, där man:
kan tänka och tala fritt.
respekterar och lyssnar på varandra.
utvecklas tillsammans, vad gäller kunskaper, insikter och intellekt.

Vi är många som arbetat för och hoppats på att Sverigedemokraterna skulle växa till att bli detta alternativ!

Med den proklamerade pk-toleransen och uteslutningsextremismen står klart att SD-ledningen för partiet i en helt fel riktning:
– På samma sätt som Expo använder sig Mattias Karlsson av stämplingar genom negativt laddade epitet som ”fascister”, ”extremister” mm. Han för även resonemang om diffusa ”kopplingar” i flera led, kopplingar som ska anses vara komprometterande.
– Det talas mycket om uttalanden som skulle varit prov på ”antisemitism”, men utan att man preciserar vare sig vad som är ”antisemitism” eller vilka uttalanden det varit fråga om.
– Med en retorik som närmast påminner om Stalins Sovjetunionen talas det om ”ideologiska avvikelser” och det läggs medlemmar till last om de vill försöka påverka partiets politik.

Thoralf Alfsson på sin blogg:

”Det närmaste jag kommit de ’bevis’ som lyfts mot Gustav Kasselstrand är hans svar till medlemsutskottet som Kasselstrand publicerade på SDU:s webbsida.
Vad har hänt efter den 30 juli 2014? Då skrev Mattias Karlsson följande på facebook.
 ”Riktigt jävla bra! Starkt jobbat ungdomar! Det här gör mig stolt över SDU.”
Att gå från att vara stolt över SDU till att några månader sedan vilja utesluta SDU:s ordförande är ganska anmärkningsvärt. Dessutom efter en enorm valframgång och att ingen enskild händelse inträffat som skulle påverkat förtroendet drastiskt!
För min del har jag faktiskt väldigt svårt att förstå logiken i den process som pågår mot Gustav Kasselstrand. Består ’bevisen’ mot Gustav Kasselstrand endast av de påståenden som Gustav bemöter i sitt svar anser jag att det inte håller. ”

Oscar Lindblom, distriktsordförande i SD Skaraborg, i Expressen:

”Partistyrelsen är … en liten grupp människor där så gott som alla befinner sig i total beroendeställning direkt till Mattias Karlsson: Hela 14 av 15 partistyrelseledamöter är riksdagsledamöter. Den enda som inte är riksdagsledamot är i beroendeställning genom en ledamotsplats i medlemsutskottet.”
”Nu har partiledningen piskat upp en hätsk stämning i partiet där den tysta majoriteten inte vågar säga vad de tycker, av rädsla för att förlora politiska förtroendeuppdrag, anställningar eller på andra sätt bli persona non grata i partiet.” 
Det kostar helt enkelt för mycket för partistyrelsens ledamöter att rösta efter egen övertygelse – att kastas ut från riksdagen nästa mandatperiod innebär att man går miste om flera miljoner kronor, framtida riksdagspension och lägenhet i Stockholms innerstad 
Därtill kommer utfrysning under flera års tid. Det är ett pris som få är redo att betala.”

 ”Alla ser att kejsaren är naken men ingen vågar säga det. … partikamrater över hela landet kommer att höra av sig till mig internt, men fortsatt sitta tysta offentligt. Det är som om Sveriges intoleranta debattklimat har fått fäste i vårt eget parti, där debatten av rädsla endast förs vid köksborden, medan den lyser med sin frånvaro i offentligheten.”

Mikael Jansson, SD-ordförande 1995-2005, uttalar sig i Aftonbladet:

”De här uteslutningarna är mer anmärkningsvärda än några tidigare. Det handlar i slutändan om intern demokrati och vilken väg partiet ska välja, säger han.
Innan SD kom i riksdagen var alla medlemmar idealister, enligt Jansson.

Förr betalade vi pengar till partiet, nu sitter många av oss på höga löner. Pengar riskerar att korrumpera en. Man riskerar att glömma varför man gav sig in i politiken från första början, säger Mikael Jansson.”

Sverigedemokraterna har nu en partiledning med ett extremt kontrollbehov. Den vill styra vilka böcker och tidningar partimedlemmar får läsa och vilka personer de får prata med.

Inom partiet har ett klimat av rädsla skapats, där medlemmar blivit försiktiga i umgänget med varandra, undviker att prata om sådant som kan vara kontroversiellt.

Anklagelser mot personer som hotas av uteslutning kan vara mycket allmänt hållna. Redan att ha gentemot partistyrelsen avvikande uppfattningar i ett uteslutningsärende kan bli så belastande att man själv nästa gång kanske hamnar på listan över dem som står på tur.

I Sovjetunionen ingick fängelse och tortyr i makthavarens arsenal.


Fallet SD visar att rädsla och följsamhet kan uppnås med mer begränsade medel än så.


Källahttps://janmilld.wordpress.com/2015/04/28/inte-bara-karlsson/

PS. Mer finns att läsa i detta Jan Millds nätinlägg.





måndag 27 april 2015

Adam Cwejman: En opposition värd namnet

En opposition som bara rollspelar opposition vinner inget förtroende.

- Valet förvånar alla, vänstern vinner knappt. Högern kollapsar och det dominerande borgerliga partiet rasar i mätningarna. För första gången blir ett högerpopulistiskt parti största oppositionsparti. Det politiska systemet kastas om och landet är sig aldrig likt. Oroa er inte. Det är inte Sverige det handlar om. Riktigt än i alla fall. Beskrivningen avser Rumänien under början av 2000-talet. Högern tappade greppet om sin oppositionsroll, förlorade väljarnas förtroende och lämnade walk-over till Storrumänska partiet. Ett gapigt högerpopulistiskt parti fyllt av rasister.

I en mätning från Yougov (24/4) får Socialdemokratierna 26,2 procent, Moderaterna 23,5 och Sverigedemokraterna 19,5. Siffrorna är visserligen inte exakta, mätningar är det sällan, men det ger fingervisning om det förändrade politiska landskapet i Sverige.

Hur kommer det sig att SD växer? Det är väl denna tid efter ett val då oppositionen vanligtvis står högt i kurs och sågar regeringen vid fotknölarna. SD har samtidigt massiva interna konflikter, folk kastas ut som om det vore femsnåret på en stökig krog. Trots detta når de rekordnivåer och befinner sig strax bakom Moderaterna i mätningarna. Förklaringen måste sökas i den överenskommelse där oppositionen avtalade bort sin oppositionsroll. Ett underligt drag. Tanken med DÖ var att skapa stabila förutsättningar för styre av Sverige i ett Sverige där det finns ett tredje politiskt block. Men i väljarnas ögon är det lurendrejeri. En opposition som bara rollspelar opposition vinner inget förtroende. Väljarna är inga idioter, de ser detta.

Det är här vi finner svaret på varför ett sargat SD ändå kan dra oppositionsväljare. SD drar väljare som saknar alternativ, inte entusiastiska idealister. Så vad hände i Rumänien? Den borgerliga oppositionen skärpte sig ordentligt, återtog sin position, konkurrerade helt ut det Storrumänska partiet som kort därefter förpassades till historiens skräphög. En ledtråd till hur det gick till: högern agerade, inte bara pratade, om att vara opposition.

Källa: http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2696526-adam-cwejman-en-opposition-vard-namnet

”Löfvens vals om högskoleutbildade nyanlända”

Stefan Löfven påstod i SVT att uppåt 30 procent av nyanlända från Syrien har en högskoleutbildning. Tino Sanandaji hänvisar till statistik från SCB som anger att 10 procent har treårig eftergymnasial utbildning.

- Det var i programserien ”Partiledaren” som statsminister Stefan Löfven sa: ”Uppåt en 30 procent av de människor som exempelvis nu kommer från Syrien, de har en högskoleutbildning. Till Sverige kommer läkare, ingenjörer, och andra välutbildade grupper som vi behöver, vi vet att vi har brist på.”

Det är påståenden som nationalekonomen och debattören Tino Sanadaji i sin blogg petar hål på med statistisk från SCB. Han hänvisar till rapporten Utbildningsbakgrund bland utrikesfödda.

I tabell 5, sidan 32 i rapporten, anges födelseland, kön och utbildningsnivå bland utrikesfödd befolkning, 25-64 år, med invandringsår 2009-2013 från de 20 största invandringsländerna.

På tredje plats redovisas utbildningsnivån bland syriska nyanlända. 10 procent har uppgivit till svenska myndigheter att de har en minst treårig eftergymnasial utbildning medan ytterligare 22 procent säger sig ha en kortare eftergymnasial utbildning, totalt 32 procent.

Definition av begreppet eftergymnasial utbildning finns angiven i Utbildningsdepartementets kartläggning Eftergymnasiala yrken. Här står tydligt att ”all eftergymnasial utbildning är inte högskoleutbildning”. En eftergymnasial utbildning är alltså inte synonymt med akademisk utbildning eller högskolexamen, utan kan också vara korta arbetsmarknadsutbildningar.

Tino Sanandaji reagerar på statsministerns presentation av statistik i statstelevisionen och skriver:

"Stefan Löfven själv har enligt wikiepedia en eftergymnasial utbildning i form av en ettårig svetsarutbildning från AMS. Det skulle dock väcka anklagelser om meritfusk om Löfven på basis av detta hävdade att han var akademiker eller högskoleutbildad. På samma sätt är det faktafel att hävda att 30 procent av Syrier har högskoleutbildning på basis av siffror som huvudsakligen består av korta yrkesutbildningar."

Källahttp://samtiden.nu/14947/tino-s-lofvens-vals-om-hogskoleutbildade-nyanlanda/i

What's wrong with the Swedes?

Sveriges extrema invällningspolitik har fått ytterligare strålkastarljus på sig, i efterskörden av den stora drunkingsolyckan i Medelhavet förra veckan. Internationella media - inte vänsterns och kulturmarxismens förstås - lyfter alltmer upp det bisarra Sverige, och de värsta svenska förespråkarna. Som den nu ökända folkmordspartisten Cecilia Wikström, sittandes i EU:

"What’s wrong with the Swedes — and so many other Whites?"

"- Another in the unending list of suicidal behavior by Swedes, this one by Cecilia Wikström, a Member of the European Parliament for the center-right (!) Liberal Party, who is concerned about the recent drownings in the Mediterranean of Africans attempting to invade Europe. Note that, once again, the Holocaust is front and center stage as a paradigm requiring Westerners to engage in pathological altruism and embrace diversity and their own dispossession.

A Swedish MEP is stepping up a pan-European cross-party campaign for “legal and safe routes to Europe” for migrants in the wake of the latest Mediterranean boat disaster. Cecilia Wikström, has told The Local that EU member states are currently doing so little to help guarantee safe passage that future generations will compare their actions to Sweden “turning a blind eye” to the Holocaust.

The MEP – who is a long-time advocate of safer passage for refugees seeking safety in Europe – made headlines on Monday after she initially told Swedish television network SVT that future generations would liken the approach of EU governments to the policy of appeasement during the Second World War.

Speaking to The Local after the broadcast, the centre-right Liberal Party politician said: “I stand by what I was saying …. I think that my children and grandchildren are going to ask why more wasn’t done to help people running away from Isis, or violence in Eritrea or wherever, when we knew that people were dying in their thousands. [On the contrary, your children and grandchildren are going to wonder how you could be so naive and morally bankrupt as to make them a resented minority in an area that their people had dominated for thousands of years.] People will ask the same question they did after the war, ‘if you were aware, why didn’t you do something?’. In Sweden we allowed our railroads to be used to transfer Jews to Nazi death camps.” …"

Källa: http://www.theoccidentalobserver.net/2015/04/whats-wrong-with-the-swedes-and-so-many-other-whites/
Refhttp://antropocene.se/2015/april/godhetspsykosen.html
Refhttp://www.exponerat.net/olle-ljungbeck-tankar-kring-det-oforstaeliga/
Refhttp://antropocene.se/2015/may/olonsam-fornybar-energi-slar-ut-jobb.html




      The Destruction of Classical Civilization (#islam)

- Läs gärna kommentarerna till artikeln, man skäms verkligen att vara svensk, när man inser att folk i andra länder börjar betrakta svenskar - speciellt valda politiker - som galna fullblodsidioter, i full färd med att rasera sitt eget land för alltid. Och totalt strunta i att företräda sina väljares intressen, agerande i helt motsatt riktning.

söndag 26 april 2015

Söndagskrönika: Tiggarna och skulden

(Bilden: Skateboardramp som används som toalett av romska tiggare. Foto m. tilladelse af Thoralf Alfsson)

Sverige för bara några år sedan: öppna, fria gator. Här och där i Stockholm stod slitna hemlösa svenskar och försökte räta upp sina liv genom att sälja sin tidning Situation Stockholm.
Vi hade ingen aning om vad som skulle komma. Vad politikerna planerade åt oss.
Sverige 2015: gatorna i varenda svensk stad och lite större samhälle är ockuperade av romska tiggare. Utanför matbutikerna, Systembolaget och olika köpcentra sitter de med sina pappmuggar. I muggarna vill de ha svenskarnas pengar. Någon förändring är inte i sikte förrän situationen har blivit fullkomligt ohanterlig.


Överallt i städerna ligger bylten med sängkläder intill husväggar och instoppade bakom lyktstolpar. Gatubilden är totalt förändrad. Den som har bott utomlands några år och återvänder till Sverige blir rimligen djupt chockad. I naturområden och parker växer allt fler romska slumbosättningar upp – bara kring Stockholm finns minst 60 stycken – med provisoriskt byggda kojor av lastpallar, filtar, plåt och presenningar.

Tydlig symbol för att romer skiter i gadjo
Varje gång ett romskt slumläger rivs tvingas kommunernas renhållning ta reda på kvarlämnade berg av sopor, exkrementer och andra föroreningar. Avskalade plasthöljen från stulna kopparledningar kan täcka marken. Naturbehov uträttas på marken, eller, som på bilden här ovanför, på en skateboardramp avsedd för barn att åka på.
Samhällets förhållande till romer är laddat med ömsesidig symbolik. Kan man tänka sig en tydligare symbol för att romer bokstavligen skiter i gadjo (den icke-romska majoritetsbefolkningen)  och deras samhälle än en nedskiten ramp där barn inte längre kan åka skateboard?

Bajamajor stod oanvända
När ett romskt läger revs i Högdalen utanför Stockholm bärgades 121 ton kvarlämnat avfall, till en kostnad på mer än en miljon för skattebetalarna.  Marken var svårt förorenad av fekalier, och träd, buskar och ett närbeläget elljusspår var skadade. Renoveringen beräknades kosta ytterligare en halv miljon kronor.

Stefan Pettersson, reporter på Nya Tider,  besöker (vecka 17) ett av de nyare slumlägren, i närheten av Ikea i Kungens kurva, Huddinge kommun söder om Stockholm, tillsammans med Christer Karlsson, arbetsledare för parkförvaltningen i kommunen. Christer Karlsson berättar att de har ställt ut bajamajor i ett av lägren, men de stod oanvända. Soporna slängs i en slänt i området, där romerna också uträttar sina behov.

- Det kommer att kosta miljonbelopp att sanera området, säger Christer Karlsson.

Kriminalitet, människohandel och prostitution
Det här är följden av att Europas fattigaste länder, Rumänien och Bulgarien, trots känd höggradig korruption, trots protester och varningar släpptes in i EU 2007. Därmed fick flera miljoner romer möjlighet att utnyttja den fria rörligheten inom EU, beslutad 2004. EU:s politiker, som sällan behöver besväras av konsekvenserna av sina egna beslut, låter nu bland andra svenskarna betala priset för den romska tiggarinvasionen.

Tiggare inte bara tigger, många av dem sysslar dessutom med organiserad kriminalitet, människohandel och prostitution  – någonting som frenetiskt förnekas av politikerna i sjuklövern. En romsk specialitet är den allra lägsta sortens brott, rån och andra grova brott mot gamla.

Hemlösa svenskar drabbas av tiggarinvasionen
Ulf Stolt skriver i senaste numret av tidningen om Tarja, en av tidningens försäljare som upptäckte en romsk kvinna som satt och tiggde utanför Systembolaget i Sundbyberg – med en gammal löpsedel från Situation Stockholm i knät. När människor gick förbi pekade kvinnan på löpsedeln och bad om pengar.

Jag blev så förbannad” säger Tarja.”Jag gick fram till henne och visade min försäljarlegitimation och min jacka med Situation Sthlm-loggan på och sa att ”det där företaget jobbar jag på”. Då gick hon. Men hon var tillbaka sen, såg jag.” Tarjas ilska handlar om att känna sig bestulen, se sina arbetsredskap missbrukas, en känsla av att vara utnyttjad.

Tiggarna tigger av de hemlösa
Tony säljer sedan många år Situation Stockholm vid Gamla stan och på Hötorget och började märka en tydlig förändring för ett drygt år sedan. Han måste stå längre och längre varje dag och sälja tidningar för att få sålt samma mängd. I stället för att vara klar vid fem är han nu inte färdig förrän vid 21-tiden. Han berättar att han allt oftare blir störd i sin försäljning av tiggare som kommer fram och vill ha pengar av hans kunder när de tar fram plånboken för att betala för sin tidning.

”De kunder som känner mig väl handlar tidningen ändå. Men många går bara förbi” säger han.
“Det har blivit för mycket av allting för folk, de orkar inte, vill inte. Droppen blev ju EU-migranterna och tiggeriet. Alla stänger av. Det blir bara hat som gäller till slut. Det är jobbigt. Jag vill ju bara göra mitt jobb. Jag blir ju också hatisk till slut – de tar min plats, mina kunder. Situationen på gatan håller på att spåra ur, jag vet inte vad man ska göra.”

Lena Freij, som säljer tidningen på Centralen, berättar att tiggarna också tigger av dem.
“De ser ju att vi säljer tidningar och får in pengar.”

Falska rykten om gratis bostad i Sverige
I sommar väntas rekordtillströmning av romska tiggare till Sverige. Sundsvall är en av de städer där man räknar man med att antalet kommer att fördubblas i sommar. En av anledningarna som har uppdagats just i Sundsvall är att falska rykten om att man får gratis bostad i Sverige cirkulerar i Rumänien. Ett lockbete som kan få vem som helst att bege sig hit.

“Det är flera som vittnar om att det kommer att komma väldigt många fler. Det går falska rykten i Rumänien om att man får gratis hus i Sverige. De som är här säger till sina släktingar hemma att det inte stämmer, men det finns ändå drömmar och förhoppningar, säger Pirjo Holmström, miljöpartist som står bakom en Facebookgrupp som hjälper de så kallade “EU-migranterna” i Sundsvall att hitta jobb.

Handeln kan befara minskad försäljning
Prognoser för handeln innebär en förväntad ökning med 3 procent för detaljhandeln i år, spår HUI, Handelns utredningsinstitut. Men det är just en spådom, en förhoppning. Justerat för prisökningar ökade dagligvaruhandeln med blygsamma 1,7 procent i februari. Om tiggeriet fortsätter att breda ut sig och väcka ökande olust hos presumtiva kunder – ingenting tyder på en annan utveckling – har både livsmedelshandeln och kapitalvaruhandeln anledning att befara minskad försäljning.

Stora delar av Sverige beroende av turismen
När pockande tiggare sitter utanför varenda butiksentré är det inte konstigt om svenskarnas köplust minskar. Men ännu hörs inte ett knäpp till protest från affärsmännens organisationer. Än så länge är det viktigare att spela tolerans och slå vakt om den politiska korrektheten.

Samma sak gäller besöksnäringen. Stora delar av Sverige – som Stockholm, Västkusten, Dalarna, Gotland, Höga Kusten och fjällvärlden – är ekonomiskt beroende av turismen. Hur kommer den att påverkas av att allt fler romska tiggare ockuperar medeltida gränder och bygger slumläger intill sevärdheterna?

Ingen ändring förrän situationen har blivit absolut ohanterlig
Det är en ockupation som pågår, och politikerna kommer inte att göra någonting för att stoppa den förrän situationen har blivit absolut ohanterlig och de är så uppklämda mot väggen att de inte har något val. Svenska politiker drivs inte av sina skyldigheter gentemot sin egen befolkning. Den tråkiga uppgiften har de lämnat bakom sig för länge sedan. Som vindflöjlar drivs de av skamlös opportunism och vad som kan tänkas göra sig bäst i media. Måttet på framgångarna är antalet spalter i Aftonbladet och Expressen och antalet inbjudningar till radions Studio Ett och SVT:s gomorronsoffor, Agenda och Debatt. Mona Sahlin (s) och Ylva Johansson (s) har klippkort till samtliga, oavsett om de har något att säga.

Vad kan vara mer hjärteknipande och ge fler PK-poäng än att “vilja hjälpa människor som flyr från fattigdomen i sitt eget land”? Det är ju det solidaritet går ut på, att svenska folket ska försörja andra länders invånare. Vi är bara för trögtänkta för att inse det.

“Romska tiggare får gärna bajsa i mina barns sandlåda”
Attityderna bland PK-elitens åsiktsmannekänger kan sammanfattas så här:
“Romska tiggare får gärna bajsa i mina barns sandlåda bara jag får behålla min politiska korrekthet.”
“Romska tiggare får gärna ockupera gatorna i min hemstad och bygga slumläger i parkerna bara jag slipper bli kallad rasist.”

Eftersom det är den numerärt begränsade men högröstade PK-eliten som bestämmer vilka åsikter som är tillåtna har Sverige kört fast där. Ingen förändring är i sikte. Elitens högtstående moral underlättas av att den själv har bosatt sig i etniskt svenska enklaver där den praktiskt och behändigt skonas från den mångkultur som den utåt prisar i alla tonarter.

Hälften av svenskarna vill ha förbud mot tiggeri
Den politiska och mediala elitens förljugna humanitet delas inte av svenska folket. Här finns en djup splittring som också är ett uttryck för folkets brist på förtroende för politikerna. Hälften av svenskarna vill lagstifta mot tiggeri. Det visar en mätning gjord i april av Aftonbladet/Sverige Tycker. Stödet för ett tiggeriförbud har ökat radikalt på bara ett halvår. Den förra undersökningen gjordes i samband med riksdagsvalet i september förra året. Då tyckte 46 procent att ett tiggeriförbud var dåligt. Nu är bara 36 procent negativa, medan 49 procent ha ett tiggeriförbud.

“Vi ser också att ökningen sker bland i princip alla grupper, både män och kvinnor, olika åldrar och delar av Sverige” säger Karin Nelsson, opinionschef på Sverige Tycker.

Stefan Löfven svamlar osammanhängande
Bland dem som betecknar sig som SD-sympatisörer är stödet för förbud mycket starkt, 92 procent, både nu och i september. Sympatisörer till regeringspartierna S och mp som har sin godhetsimage att tänka på vill för liv och pina behålla de romska tiggarna i Sverige. Bara 13 procent av mp:s väljare och 32 procent av socialdemokraternas väljare vill ha ett förbud.

Som väntat underkänner statsminister Stefan Löfven (s) folkviljan och svamlar osammanhängande om att “vi måste göra något helt annat”. Ovisst vad. Från honom kan vi inte vänta oss någonting.

“Vilka problem anser du att tiggeriet löser?”
Ett mycket vanligt försök till argument bland dem som vill behålla tiggerier är: “Att förbjuda tiggeriet löser inga problem.”

En given motfråga är: “Vilka problem anser du att tiggeriet löser?”

Oftast blir den som svingat argumentet svarslös. Tiggeriet löser nämligen inga problem. Det permanentar hjälplöshet och håller människor kvar i en situation som är förnedrande för både tiggare och givare. Att alla tiggare inte själva upplever förnedringen utan istället ser sig som smarta entreprenörer som lurar skjortan av de dumma svenskarna ändrar inte bilden.

Det finns något djupt anstötligt i att vuxna, fullt friska människor i arbetsför ålder sitter passivt på sin rumpa hela dagarna med tydliga förväntningar på att människor i ett annat land ska försörja dem. När ett parasitärt beteende kolliderar med genomsnittssvenskens lutherskt präglade arbetsmoral; “I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd” (Första Mosebok 3:19)  uppstår en kulturkrock som inte är till romernas fördel och som sakta men säkert bygger upp en avsky mot dem hos vanligtvis vänligt sinnade svenskar.

Att tiggandet kan vara ett eget val istället för arbete får inte ens tänkas
Inlärd hjälplöshet och en ogenerat exponerad ovilja att arbeta, ta ansvar för sitt eget liv och sin försörjning utgör i många människors ögon en grov provokation. I synnerhet om de själva arbetar/har arbetat hårt, och när försörjningsansvaret lämpas över på människor till vilka tiggarna inte har någon relation över huvud taget. De har inte kommit hit för den vackra naturens skull eller för att de älskar svenskar utan för att de vill ha våra pengar.

För att vi ska uthärda provokationen och inte bli adekvat förbannade gör vi ett slags omvänd tankeoperation där vi gör subjekt till objekt och förvandlar friska, kapabla människor till hjälplösa offer som det är vårt ansvar att ta hand om. När de professionella gråterskorna kallas in i media är romer alltid Offer, befriade från all delaktighet i och eget ansvar för sin marginaliserade ställning i samtliga länder där de bor. Att tiggandet kan vara ett eget val istället för arbete är en tanke som inte ens får tänkas.

“Romer utsatta för strukturell antiziganism”
Romernas offerroll manifesterades kraftfullt av den statliga Delegationen för romska frågor, som efter tre och ett halvt års utredningsmöda under ledning av Maria Leissner (fp) överlämnade sin rapport “Romers rätt – en strategi för romer i Sverige” till regeringen i juli 2010.

“Sveriges omkring 50 000 romer lider av ett utanförskap som är osannolikt stort” hävdade delegationen och ansåg att det råder “en extrem och oförsvarbar exkludering av romer från alla delar av samhället”. Delegationen uppfann ett nytt begrepp, “strukturell antiziganism”, någonting som enligt ordföranden Maria Leissner (fp) är “väldigt omfattande”.

Mångmiljonregn till romers inkludering
Det är med andra ord svenskarnas fel att romerna inte har lyckats integrera sig på de 500 år de har bott i Sverige. Deras offerstatus har visat sig vara extremt lönsam. Cirka 80 procent av de svenska romerna är arbetslösa. Varje arbetslös rom kostar skattebetalarna 14 miljoner kronor under sin livstid. Delegationen beräknade den sammanlagda kostnaden till 560 miljarder kronor i extra utgifter för den svenska staten under deras livstid. Den summan ger i sin tur en årlig kostnad om 12,5 miljarder kronor.

Delegationen föreslog ytterligare guldregn över romerna i form av en omfattande satsning fram till 2030. Årlig kostnad: 80 till 100 miljoner kronor.

Mer hjälp att hitta till bidragskranarna
Men det stannar inte där. Som en liten present på “Romernas nationaldag” den 8 april  öste kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (mp) ut ytterligare 52 miljoner kronor – 13 miljoner varje år under perioden 2016-2019 “till romers inkludering”.

En inkludering som alltså fortfarande måste betalas med miljonregn, trots att romer har bott i Sverige sedan 1500-talet. I mars kom nyheten att Sverige och EU tillsammans satsar 90 miljoner kronor på att ge hitresta tiggare “bättre samhällsorientering”, det vill säga mer hjälp att hitta till bidragskranarna. En oemotståndlig signal för fler romer att bege sig till Sverige.

Romer överlägset mest sponsrade
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, har forskat om romer i flera decennier. Han betecknar dem som kollektiv som “världens antagligen mest ointegreringsbara folkgrupp som lyckas bibehålla sig själva och sin egenart generation efter generation”.

I en intervju i Forskning och Framsteg säger han att det finns ingen annan grupp som har fått så mycket positiv särbehandling av myndigheterna sedan slutet av 1960-talet – i stort sett utan resultat. Romer är den grupp som får överlägset störst ekonomisk sponsring av samhället genom bland annat tung bidragsfinansiering. De lever i en försvarskultur, menar Karl-Olov Arnstberg:

De vill inte leva som vi, och detta kostar dem oerhört mycket. Det är en mycket stark kultur, men den är inte framgångsrik i den meningen att den ger romerna ett bra liv.”

Sedan Karl-Olov Arnstberg gav ut boken “Svenskar och zigenare” 1997 är han persona non grata både inom forskarvärlden och media. Hans egen och Gunnar Sandelins blogg “Invandring och mörkläggning” finns här.

Vägen ur fattigdom heter arbete
Ett mycket flitigt använt argument mot att förbjuda tiggeriet är att man inte kan förbjuda fattigdom. Inbakat finns ett imperativ om att det är svenskarnas uppgift att ta ansvar för alla länders fattiga invånare.

Nej, det har aldrig gått och kommer aldrig att gå att utrota fattigdom. Den kan bara uthärdas tills det blir möjligt att ta sig ur den. Och vägen ur fattigdom heter arbete.

Jag vet en del om fattigdom
Jag vet en del om fattigdom. Jag växte upp i djup fattigdom i en arbetarfamilj innan Sverige var ett välfärdsland. För den som tror att välstånd är något självklart som växer på träd kan det vara chockartat att höra att vanliga svenska barnfamiljer ibland – faktiskt ganska ofta – inte ens hade pengar till mat. Men så var det, och min familj var inte ensam om att ha det så. Alla omkring oss var fattiga. Det var inget särskilt med det. Vi visste inte om något annat. Alltså fanns det heller ingen skam i att vara fattig. Alla hade det ju likadant, och vi hjälpte varandra.

Det skulle dröja många år innan jag förstod att det fanns människor som inte hade det som vi. Som hade gott om pengar. Det gick upp för mig när mina föräldrar gjorde stora uppoffringar för att mina syskon och jag skulle få studera och förhoppningsvis få bättre liv än de själva. I läroverket mötte jag överklassens barn. För dem var det inget problem att vi måste köpa våra skolböcker. Men för min familj sved varje krona. På sommarloven i gymnasiet arbetade jag på restaurang och sjukhus för att kunna bidra.

225 000 pensionärer under EU:s fattigdomsgräns
Fattigdomen har aldrig utrotats i Sverige. Många svenskar lever fortfarande i djupaste fattigdom. Den största gruppen är de cirka 225 000 pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns.  Sedan 2006 har antalet nästan fördubblats.

Det är de här människorna som med hårt arbete byggde upp den svenska välfärden. Nu, när de behöver ta del av frukterna av sitt arbete, tilldrar de sig mycket ringa intresse från politikerna. Istället handlar de politiska ansträngningarna om att importera så mycket arbetslöshet och fattigdom från så underutvecklade länder som möjligt och tvinga pensionärer och löntagare att bekosta vansinnet.

Romska tiggare – gudasända katalysatorer
Jag vill vända perspektivet på de romska tiggarna en aning. Många svenskar går av oförklarliga skäl omkring och kånkar på en skuld. Orsakerna har jag aldrig lyckats förstå, men det verkar handla om det outhärdliga i att ha ett bra liv. De hitresta romerna fungerar som katalysatorer för denna skuld, i synnerhet som svenska folket är itutat att romer alltid är 'Offer' och vi är förtryckarna.

De romska tiggarna kommer helt enkelt som gudasända. De är precis vad Sverige och svenskarna behöver. Vi har all anledning att vara tacksamma mot dem. De hjälper oss nämligen att bli medvetna om vår irrationella skuld. Romerna erbjuder en möjlighet att göra upp med den och kasta den där den hör hemma – på sophögen.

Fattigpensionärer bildar inga Facebookgrupper
Den svenska fattigdomen är dold. Den visas inte upp på gatorna. Fattigpensionärerna hukar bakom billiga reagardiner i samma hyreslägenheter där de har bott i 40 år. De går inte ut på torgen och demonstrerar mot sina oskäliga livsvillkor, de tutar inte i vuvuzelor, de har ingen dator, skriver inga debattartiklar och bildar inga Facebookgrupper. Inga starka lobbygrupper intresserar sig för dem.
Den fattigdom som romska tiggare visar upp på gatorna och i parkerna exponeras däremot öppet och oblygt och tvingar oss att ta ställning. Ge eller inte ge? Om det var fattigpensionärerna som satt och tiggde utanför matbutikerna, till exempel din egen mormor – skulle du ge då?

Den svenska skulden vädras i Dagens Nyheter
I en serie artiklar i ett av den politiska korrekthetens huvudorgan, Dagens Nyheter, vädras den svenska skulden som en samling illaluktande smutstvätt.

“Svenskar har varit oerhört givmilda mot behövande i avlägsna länder. Vi ska också komma ihåg att varje svensk ger 70 kronor i veckan via biståndsprogrammet som finansieras via skattesystemet. Men nu har vi plötsligt fattigdomen här i vår närhet, både tiggare från andra länder och svenska familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop” säger Daniel Västfjäll, som är professor i kognitiv psykologi vid Linköpings universitet.

“Vi kan inte hjälpa alla men måste hjälpa någon”
En professor i kognitiv psykologi måste alltså kallas in för att hjälpa oss bena upp vår skuld. Den första insikten är den här: “Vi kan inte hjälpa alla.” Därför stänger vi av, eftersom vi enlighet med den svenska skulden inte kan acceptera tanken. Än mindre låta bli att ge till någon alls, i insikt om att tiggarna är sina hemländers ansvar, inte vårt. Drabbade av emotionell överbelastning vänder vi bort blicken.

Daniel Västfjälls slutsats håller sig inom domänen för fortsatt bevarande av skulden: Om man vet att man inte kan ge till alla är lösningen – tadaa! – att ge pengar till den första tiggare man möter och därefter gå vidare utan att behöva ha dåligt samvete. För ge måste man.

“Även om jag möter hundra tiggare är det bra att jag gett den första en femma” säger han. Men han ger ingen förklaring till varför det är bra.

Genomfört pekoral av samvetsöm kulturarbetare
De svåraste kvalen uttrycker Andrev Walden, en 39-årig man som bor i hjärtat av Södermalm i Stockholm (var annars?) och presenterar sig som “journalist, illustratör och skapare av “Rymdslottet”. Ett citat här – men texten är värd att läsas i sin helhet. Ett så genomfört pekoral har inte skådats sedan samma tidning i mars 2013 publicerade Jonas Hassen Khemiris tårdrypande förslag om att byta skinn med dåvarande justitieminister Beatrice Ask (m).

Ordet går till Andrev Walden:
“Och det händer att du tänker det otänkbara. Att det skulle vara lite skönt om någon annan förbjöd dem. En plötslig majoritet av idioter. Mot din vilja! Det är nästan det sämsta du har tänkt. Självföraktet stiger som kolsyra i dig. Men du tänkte det. Som en danskjävel. Kanske för att det blivit så jobbigt att gå på gatorna. Världen har blivit så… jobbig? Du famlar efter bättre ord men känslan är inte bättre än så. Det är jobbigt med alla tiggare. Så fort man går utanför dörren.

Du förlåter dig själv. Det var bara en dålig tanke som sprang genom en bra människa. Det viktiga är att man känner igen en dålig tanke och jagar bort den. Du är en bra människa. “

Florica Tudorici har blivit mediekändis
Andrev Waldens artikel illustreras med en bild på rumänskan Florica Tudorici när hon tigger utanför Mariatorgets tunnelbanestation i Stockholm. DN har tidigare följt henne en dag för att se hur mycket hon tjänar på att tigga. Just den dagen fick hon ihop 186 kronor.

Googlar man på Florica Tudorici får man 564 träffar. Hon har blivit en mediekändis. Orsaken är enkel. Trakterna runt Mariatorget är själva epicentrum i det område på Södermalm där journalisterna och de samvetsömma kulturarbetarna bor. Snart får vi se Florica Tudorici i en tv-soffa.

Glada nyheter från försäkringskassan
Jag ska försöka lindra Andrev Waldens och andra skuldtyngda stackares samvetskval genom att vidarebefordra en glad nyhet från ett oväntat håll; försäkringskassan. Så kallade “EU-migranter” kan få en rad bidrag från försäkringskassan – även om de befinner sig olagligt i Sverige. Barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag är några av de bidrag som en person från ett annat EU-land kan få i Sverige trots att personen egentligen inte har laglig rätt att vara här. Det framgår i en artikel av Elin Sandow i Upsala Nya Tidning som inte har följts upp av andra media.

“Vi kan inte ställa krav på uppehållsrätt”
På grund av en ny tolkning av lagen 2013 får försäkringskassan inte ta hänsyn till om den som söker bidrag är i Sverige lagligt eller inte. Det enda försäkringskassan numera ska ta ställning till är om personen BEDÖMS bo här. EU-medborgare får uppehålla sig lagligt i valfritt EU-land i tre månader om de kan försörja sig själva under tiden. Men någon nämnvärd kontroll av att de reser hem när de tre månaderna har gått ut görs inte.

“Vi utgår från de uppgifter som personen lämnar och gör en helhetsbedömning. Vi kan inte ställa krav på uppehållsrätt” säger Andreas Stjernberg som är verksamhetsansvarig för försäkringstillhörighet på försäkringskassan.

Kan flytta utomlands och behålla bidragen
Situationen har av försäkringskassan själv bedömts som så alarmerande att den har skrivit till socialdepartementet, det vill säga regeringen, för att få ändrade regler.

“Om vi ska kunna kräva laglig vistelse behövs en ny bestämmelse i svensk lag. Det är komplicerat eftersom det handlar om alla EU-medborgares rätt att röra sig fritt i Europa, och svensk lag måste samspela med EU:s lagstiftning” säger Ann-Kristin Robertsson som är rättslig expert på internationella frågor på försäkringskassan.

Personer utan uppehållsrätt är heller inte folkbokförda i Sverige, vilket ytterligare försvårar försäkringskassans kontrollmöjligheter. Till exempel kan personen flytta utomlands och ändå behålla bidragen. Hur många personer som får bidrag i Sverige trots att de inte har uppehållsrätt vet inte försäkringskassan. Man har heller inte gjort någon beräkning på hur många det framöver skulle kunna handla om och vad kostnaderna skulle kunna bli.

Hållningslösa politiker fortsätter sin dödsdans

Det är med andra ord strålande tider för romer och invandrare som uppehåller sig illegalt i Sverige. Medan den kulturella PK-eliten ältar sina skuldkänslor från analfasen och tiggande romer tjänstgör som skuldterapeuter fortsätter hållningslösa fega uslingar till politiker sin dödsdans. De vet inte att golvet är såpat.


Av Julia Caesar

Källahttp://snaphanen.dk/2015/04/26/tiggarna-och-skulden/

Etnisk mångfald skadar tilliten i samhället

              Skattefinansierat mångfaldsprojekt i Skåne.

Etnisk mångfald är skadligt för samhället, hotar sammanhållningen och äventyrar människors tillit till varandra – det konstaterar två danska professorer i en ny rapport.

- Det är de två danska professorerna och sociologiforskarna Kim Mannemar Sønderskov och Peter Thisted Dinesen, verksamma vid universiteten i Århus respektive Köpenhamn, som i en ny avhandling totalsågar den vänsterpolitiska idén om att mångfald är något bra och nödvändigt för samhället.

I avhandlingen, som under veckan publicerades i American Sociological Review och samtidigt laddades upp på Sage Journals, har de båda professorerna studerat effekterna av etnisk mångfald utifrån ett mikroperspektiv och hur den påverkar människor i deras vardag. I sin sammanfattning förklarar de båda forskarna att tidigare studier redan bekräftat att etnisk mångfald är skadligt för den sociala sammanhållningen.

Forskning: Mångfald skadar samhället

Det som är nytt med Mannemar Sønderskov och Thisted Dinesens forskning är att de studerat hur människor reagerar när de får en stor etnisk mångfald väldigt nära inpå sitt eget hem, inom en radie av bara 80 meter. Resultatet skiljer sig markant från dem som även de har stor etnisk mångfald på orten de bor i, men där avståndet till den är större och man måste utöka radien upp till 2,5 kilometer för att hitta denna mångfald.

Slutsatsen av studien är att den sociala tilliten mellan människor påverkas negativt av etnisk mångfald och professorerna konstaterar att detta orsakas av "interetnisk exponering". Enligt de båda professorerna börjar människors tillit till sina grannar att påverkas negativt redan vid små nivåer av främlingar inom en radie av 180 meter, för att därefter successivt sjunka ned mot noll.

Någonstans mellan 180 och 250 meter går, enligt studien, smärtgränsen för hur nära inpå livet människor tolererar att ha den etniska mångfalden. Om mångfalden håller sig på större avstånd än 250 meter påverkas inte människors tillit till omgivningen nämnvärt.

Resultatet av studien oroar Mannemar Sønderskov och Thisted Dinesen då de menar att grunden för ett demokratiskt samhälle och västvärldens ekonomiska välstånd är att människor litar på varandra. Människor som inte litar på andra människor slutar engagera sig ideellt, skänker inte pengar till välgörenhet, har lägre tolerans för andra människor och är mer fientligt inställda till sin omgivning.

Källa: http://www.friatider.se/etnisk-mangfald-skadar-tilliten-i-samhallet



lördag 25 april 2015

Hur man uttrycker sig - på UD och på golfbanan

Oj, vilken otur för Armenierna i det osmanska riket. De utsattes enligt Margot Wallström för ett övergrepp av något slag. Men märkligt nog framgår det inte av uttalandet vem eller vilka som begick övergreppet. Bara sådär - plötsligt - fick en samling okända gärningsmän för sig att begå övergrepp.

- Ungefär som med judarna under andra världskriget. De råkade också ut för något slags övergrepp, oklart av vem eller av vilket skäl.

"En betydande del av det Osmanska rikets kristna befolkning gick förlorad", konstaterar Wallström. Så det måste ha varit ett allvarligt övergrepp där i det osmanska riket. Kanske ett folkmord, rentav? Nej, det vore väl att gå för långt. Någon kan bli förnärmad om UD nämner ordet på "F". Då kan det gå som när Margot kritiserade medeltidsmännen i Saudiarabien.

Apropå ord på "F". Påminner om en bekant som under en golfrunda och ett misslyckat utslag tittar sig omkring för att se om det är några andra spelare i närheten och sedan med sina lungors fulla kraft skriker "F-tta" så att det hörs över hela golfbanan.

Själv tyckte jag det var olämpligt att skrika "F-tta" så att hela golfbanan hör det. Så jag försökte lite diplomatiskt förklara att man inte kan beskriva händelsen på det sättet:

"Det är väsentligt att smärtsamma skeenden som detta hanteras ansvarsfullt. Jag uppmuntrar en öppen genomlysning och bearbetning av viktiga golfhändelser, exempelvis missade utslag, för att kunna bidra till försoning och upprättelse. Det behövs en levande debatt, öppen för internationell forskning och utan censur. Jag tycker att vi i sällskapet nu genomför en översyn av hur vi benämner och förhåller oss till missade utslag."

Källahttps://www.ekonomism.us/entry/otur-foer-armenierna

När ska Försäkringskassan få en generaldirektör?

Den 20 november 2014 slutade Dan Eliasson som generaldirektör på Försäkringskassan. I december utsåg regeringen en vikarierande generaldirektör, men ännu har ingen permanent chef utsetts. Myndigheten har med andra ord saknat generaldirektör i fem månader.

- Med tanke på att sjukförsäkringen och migrationen är de två svarta hål som finns i statens ekonomi funderar man. Det är som om försvaret skulle avstå från att tillsätta överbefälhavare mitt under brinnande krig.

Enligt myndighetens prognos kommer kostnaderna för sjukpenningen att öka från 28 miljarder 2013 till 47 miljarder år 2019. Kostnaderna för Assistansersättningen beräknas öka från 23 miljarder till 28 miljarder. Där har vi två poster som tillsammans belastar budgeten med 24 miljarder kronor extra varje år från och med 2019 och som ligger inom Försäkringskassans fögderi.

Till detta kommer ökade migrationsrelaterade kostnader på knappt 18 miljarder kronor i nivåhöjning under samma tidsperiod. Slår vi samman posterna blir det 42 miljarder, men vi kan räkna med några procents inflation fram till 2019 så i reala termer handlar det kanske bara om 35 miljarder extra - varje år.

Ska det här inte sluta i total katastrof krävs det krafttag på Försäkringskassan. Myndigheten måste strama upp handläggningen så man är tillbaka på samma nivå som innan charmoffensiven under förre generaldirektören Dan Eliasson.

Men hur? Vem är det som vill ta på sig det tuffa uppdraget att stänga grindarna? Vem är det som ska dra in ett belopp som motsvarar kostnaden för försvaret från sjuka och handikappade?

Kanske är det den frågan som regeringen funderar över? Och kanske är det uppgiftens osmaklighet som gör att man ännu inte hittat någon kandidat. Annars brukar det vara lätt att hitta gamla avdankade socialdemokratiska politiker för generaldirektörsposter. Men vilken före detta sossepolitiker vill ha ett eftermäle värre än Djingis Kahn?

Källahttps://www.ekonomism.us/entry/naer-ska-foersaekringskassan-fa-en-generaldirektoer

IDENTITETSPOLITIK, VÄSTVÄRLDENS FRAMTID?

Det går ett spöke genom Europa. Identitetspolitiken! Och vad är det? Jo, att människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper som ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur, informationspreferens, historia, (flämt!) musikaliska eller litterära preferenser, medicinskt tillstånd, sysselsättning eller hobby. (Fritt efter Wikipedia.)

Identitetspolitik innebär bland fanatikerna i debatten att bara de som tillhör en identitetsgrupp får tala för den. Vita män får inte tala för svartas eller för kvinnors rättigheter. Advokatsonen Karl Marx som gifte sig med en fin adelsdam, gjorde hembiträdet med barn och levde hela sitt liv på bidrag från en kapitalist var alltså totalt diskvalificerad för att tala för proletariatet. Det är bara att slänga Das Kapital, om du tillhör den fanatiska sortens identitetspolitiska förespråkare.

Identitetspolitik innebär dessutom krav på att identitetsgrupper skall vara företrädda i utbildningar, yrken och positioner i proportion till sina andelar av befolkningen. (Det görs ofta skillnad mellan ”radikal kvotering” och ”positiv särbehandling” i debatten, men detta påverkar inte det principiella resonemanget nedan.) Slutsatsen blir i alla händelser att det krävs typ fler kvinnor i börsbolagens styrelser, fler invandrare i poliskåren, fler män i förskolan osv.

I en demokrati är det OK att bilda opinion för detta. Men lagstadgad kvotering efter identitet för studieplatser och tjänster är dynamit i västerländsk demokrati.

För det första bryter sådan lagstadgad kvotering mot den fundamentala tanken att alla medborgare skall behandlas lika utan hänsyn till kön, ras, sexuell läggning osv.

För det andra måste rättsstatens grundläggande principer gälla, om vi går till lagstiftning. Då räcker det inte att själv påstå att man är muslim, homosexuell eller rom och därför har rätt till företräde till en studieplats eller tjänst framför mer meriterade. Påståendet måste vara rättsligt hållbart. Människors chanser till utbildning och arbete är livsavgörande och kan inte godtyckligt bestämmas av tjänstemän och debattörer utan offentlig insyn. Godkänns man som muslim om man konverterade för mindre än ett år sedan? Hur bevisa att man är homosexuell (eller bisexuell)? Och vem är rom? Måste bägge föräldrarna vara romer, räcker det med en eller räcker det med en farmor? Och hur kan vi fastställa att förfäder är romer? DNA-studier eller bara medlemskap i Föreningen Resandefolkets Riksorganisation? Och är inte judar överrepresenterade i förlagsbranschen och i vissa läkarspecialiteter? Här finns mycket att göra!

Detta är inte konstruerade problem. Svenska filminstitutet betalar ut bortåt 200 miljoner kr per år i filmstöd och i slutet av december ifjol var det en seriös diskussion i P1 om hur man skall kunna säkerställa att HBTQ:are får sin berättigade del. Så skulle det bli på alla områden.

Först krävs alltså grundliga sociologiska studier för att avgöra hur många som tillhör de identitetsgrupper riksdagen godkänner. Deras andelar av befolkningen avgör sedan hur stora andelar av studieplatser och tjänster deras medlemmar är berättigade till på områden med lagstadgad kvotering.

Sedan måste vi ta fram klara principer för hur identiteter fastställs för sökanden till sådana studieplatser och tjänster. Och då gäller offentlighetsprincipen. Den som vill få positiv särbehandling måste offentligt redovisa sin grupptillhörighet (sexuell läggning, hudfärg osv). Vi får kanske stämpla in i passen vilken grupp man tillhör?

Många förbigångna genom kvotering kommer att gå till tings. För så här speciella rättsfall krävs nog en särskild kvoteringsdomstol med juridiska specialister, av samma skäl som vi har en migrationsdomstol.

Sverige kommer alltmer att präglas av en indelning av medborgarna i identitetsgrupper som är i konflikt med varandra. Tillförlitlig registrering i olika former av medborgarnas identiteter kommer att växa fram. Det är en stark svensk tradition att hålla reda på medborgarna sedan 1686 år kyrkolag och Tabellverkets första folkräkning 1749 och vår polis är duktig på att upprätta register.

Orwells 1984 står för dörren!

Källahttp://detgodasamhallet.com/2015/04/24/identitetspolitik-vastvarldens-framtid/