torsdag 23 april 2015

Politikens nya demografi

Nästan hela Sveriges befolkningsökning sker bland dem med utländsk härkomst. En anpassning till den nya demografin blir en ödesfråga för partierna.

- Mellan den sista december 2000 och slutet av 2013 ökade den svenska folkmängden med 762 000 individer. Av dessa var 90 procent födda antingen utomlands eller i Sverige av utrikesfödda föräldrar. Nästan var sjätte invånare är född i ett annat land, fler än när USA mottog som flest invandrare kring förra sekelskiftet. Den allt större mångfalden påverkar förstås samhället på en rad sätt. Sverige går från att vara homogent till att ha en blandning av olika kulturer. Vi får fler med en mer diversifierad utbildningsbakgrund, vilket influerar arbetsmarknaden. Att skolan, vården, äldreomsorgen och näringslivet behöver anpassa sig till ändrade förutsättningar talas det mycket om. Men en aspekt tas sällan upp till diskussion: hur den skiftande demografin påverkar de politiska blocken. Det är märkligt. Anpassningen till den nya demografin är en ödesfråga för partierna.

Väljarnas stöd är tydligt uppdelat efter utländsk/svensk bakgrund. SCB:s stora partisympatiundersökning visar att vänsterblocket skulle dominera svensk politik om personer med utländsk härkomst fick bestämma. Enligt den senaste undersökningen, från november 2014, föredrar knappt 29 procent av de potentiella väljare med utländsk härkomst de borgerliga partierna medan Socialdemokraterna har nästan hälften av deras stöd. Vänsterblocket samlar sammanlagt 65 procent av sympatierna. Bland dem med svensk bakgrund är å andra sidan stödet jämnt fördelat mellan blocken. Sedan mitten av 2006 har SCB genomfört 18 mätningar där partisympatierna granskats utifrån utländsk/svensk bakgrund. De rödgröna har i snitt haft två tredjedelar av stödet från personer med utländsk härkomst. De borgerligas stöd har varit mindre än hälften så starkt.

Vår befolkning växer snabbt, och nästan hela ökningen sker bland dem med utländskt ursprung. Det är enkel matematik att betydelsen av deras politiska stöd ökar med tiden. Carl Bildt hade en internationell utblick och profilerade sig starkt bland de invandrare som sökte sig till Sverige från det tidigare Jugoslavien. Ändå var det betydligt mindre relevant för dåtidens moderater jämfört med dagens att lyckas väl bland invandrarna och deras barn. I takt med att andelen väljare med utländsk bakgrund ökat står Anna Kinberg Batra inför ett förändrat politiskt landskap. Det är märkligt att probleminsikten inte är större bland de borgerliga partierna. Framtidens val vinns inte med gårdagens demografi.

Om regeringsmakten tillhör dem som lyckas väl bland den växande väljargruppen med invandrarbakgrund är det bara att gratulera Socialdemokraterna. Partiet samlar inte bara flest väljare med utländskt ursprung totalt, utan också som andel av väljarna. Andelen sympatisörer bland invandrare och deras barn hos Socialdemokraterna är 56 procent högre jämfört med personer med svenskt ursprung. De partier som är näst mest framgångsrika i detta avseende är Vänsterpartiet följt av Miljöpartiet. Samtliga borgerliga partier har svagare stöd bland personer med utländskt jämfört med svenskt ursprung. Folkpartiet klarar sig någorlunda väl. Andelen med utländsk bakgrund som stöder partiet är nämligen bara 7 procent lägre än bland personer med svensk bakgrund. Så såg det åtminstone ut i SCB:s senaste undersökning av partisympatier. Ett halvår tidigare hade gapet varit mer än tre gånger så stort. Hur kunde Folkpartiet så tydligt lyfta sitt stöd? En förklaring är att partiet ensamt bland de borgerliga faktiskt ansträngde sig för att nå ut till väljare med utländsk härkomst under förra riksdagsvalet. Företrädare som Fredrik Malm och Birgitta Ohlsson tog dessutom upp en fråga som engagerar många med rötter i Mellanöstern – nämligen Daeshs/IS härjningar i Syrien och Irak.

Övervikt eller undervikt stöd bland personer med utländsk jämfört med svensk bakgrund, november 2014:

S          56

V          37

MP        10

FP         –7

M          –31

KD        –33

SD        –56

C          –71

Moderaterna och Kristdemokraterna skulle behöva öka sitt stöd med cirka 50 procent bland personer med utländsk bakgrund för att nå upp till samma nivå som hos resten av befolkningen. Sverigedemokraterna skulle behöva mer än fördubbla stödet. Det är inte förvånande att relativt få med utländsk bakgrund stöder det invandringskritiska partiet. Vad som är mer häpnadsväckande är att Centern befinner sig långt efter. En väljare med svensk härkomst är tre och en halv gånger så benägen att stödja Centern som en väljare med utländsk härkomst. Under den senaste partisympatiundersökningen fick Annie Lööfs parti stöd från bara 2 procent av invandrarna och deras barn. Det var ändå ovanligt bra. I tidigare mätningar har i snitt bara en av hundra stött Centern. Det kan jämföras med Sverigedemokraterna, som i den senaste mätningen fick över 5 procent av gruppens stöd.

I USA debatteras vad förändrad demografi innebär för de politiska partierna. Republikanerna är smärtsamt medvetna om att deras väljare framförallt finns hos vita med europeiskt ursprung, som gradvis rört sig från en klar majoritet till en minoritet av befolkningen. De andra minoritetsgrupperna stöder i regel Demokraterna. För att lyckas måste Republikanerna antingen vinna gehör hos de växande väljargrupperna, eller få närmast monopol bland vita väljare. Flera förklaringar har lyfts fram till varför Demokraterna är bättre på att få minoritetsväljares stöd. Den sannolikt viktigaste är plånboken. Låginkomsttagare är mera villiga att stödja Demokraternas ekonomiska politik. Den kulturella aspekten är också betydelsefull.

Demokraterna har fler företrädare i väljargrupper med minoritetsbakgrund och partiet tar oftare upp dessa gruppers förutsättningar. Dessutom är den amerikanska vänstern mer benägen att tala om identitetspolitik och förklara samhällsproblem med rasism och dolda strukturer. Möjligtvis avskräcker det en del vita väljare. Plussidan för vänstern är att den ständigt visar att den tar de övriga gruppernas parti. Att inte bara plånboken spelar roll syns tydligt. Även ett flertal välutbildade minoritetsgrupper tenderar att stödja Demokraterna i större utsträckning än Republikanerna. Den amerikanska högern vill förstås locka väljare från alla samhällsklasser och bakgrunder, men framstår som de vitas företrädare. Då får man också de väljarna. En annan vanlig förklaring är att många republikaner vill begränsa invandringen av latinos. Det minskar chansen att få röster från denna alltmer växande grupp.

Vi kan tillämpa flera av resonemangen på Centerpartiet, som har ännu svårare än Republikanerna att locka till sig invandrarväljare. Centerns ekonomiska politik bygger på sänkta skatter, liberaliseringar på arbetsmarknaden, lägre ingångslöner, en skeptisk inställning till bidrag samt minskad byråkrati för företagare. Man skulle kunna tänka sig att det är en politik som borde dra till sig många med utländsk härkomst som fastnat i utanförskap. Men Centerns budskap bygger på avancerade liberala resonemang kring utanförskapets rötter och är knappast lättsålt till marginaliserade grupper. Till skillnad från Republikanerna står Centern för fri invandring. Trots det får partiet nöja sig med en, maximalt två, väljare med utländsk härkomst för varje 50 som söker sig till Socialdemokraterna.

”Vi vill sänka din ingångslön, ta bort de rikas värnskatt, är skeptiska till välfärden och tror att arbetsrätten närmast borde avskaffas”, säger centerpartisten som kampanjar i en invandrartät stadsdel. Socialdemokratena replikerar: ”Istället för att gynna de rika vill vi höja deras skatter. Då får vi råd att ge dig mera bidrag och välfärd. Dessutom är vi arga över den diskriminering som du möter i samhället.” Så hade åtminstone debatten sett ut i teorin. I själva verket förs den knappt, eftersom den socialdemokratiska företrädaren är ensam på torget. Vilken bild får invånarna i invandrartäta stadsdelar om de borgerliga företrädarna knappt visar sig bland dem? Vilket försprång får inte Socialdemokraterna som systematiskt drar in samma grupper i sin partiapparat?

Klassfrågan är förstås viktig. En kartläggning som DN nyligen genomförde undersökte inkomsten för dem som fick uppehållstillstånd i Sverige 2004. Tio år senare hade majoriteten av dem en inkomst på under 13 000 kronor i månaden. Minst tre av tio är beroende av ekonomiskt bistånd. Av naturliga skäl har vänsterblocket lättare att locka till sig denna väljargrupp. Men de borgerliga står långt ifrån chanslösa. Moderaternas paradgren, arbetslinjen, skulle rätt tillämpad kunna bli högst relevant.

Många familjer med utländsk härkomst märker att det inte är lönsamt om bara den ena föräldern kommer in i arbete. Om lönen är låg blir familjens inkomster bara marginellt högre jämfört med de bidrag som är alternativen. Folkpartiets tankar om hur en kunskapsskola kan bana väg för klassresor, kan attrahera invandrare med ambitioner för sina barn. Många invandrarföretagare skulle kunna ta till sig Centerns budskap om förbättrade förutsättningar för de små företagen. Kristdemokraternas familjevänliga politik är förstås också relevant bland grupper med utländsk härkomst, som i regel har starka familjevärderingar.

Dessutom bör vi komma ihåg att de rödgrönas politik inte är optimerad för personer med utländsk härkomst. Till exempel motsätter sig partierna till vänster av ideologiska skäl krafttag mot brottslighet och vandalism, trots att de som drabbas hårdast ofta bor i marginaliserade invandrartäta områden. Av samma skäl har de rödgröna svårt att fördöma och verka mot de radikala religiösa strömningar som finns bland en minoritet av dem med utländsk härkomst, och som majoriteten inom samma grupp kan uppleva som problematisk. Så visst kan de borgerliga partierna erbjuda personer med ursprung i andra delar av världen ett attraktivt politiskt alternativ. Problemet är att partierna i grunden inte lärt sig hur det politiska spektrumet förändras i en mångkulturell värld.

Företrädare för Centern kan idag säga att de för en företagarvänlig politik. Men kan de säga att de samtalat med småföretagare i invandrartäta miljöer, och dragit lärdom av dessa samtal? Har de borgerliga partierna den lokala närvaro som krävs i samma miljöer för att locka till sig duktiga politiska företrädare med utländsk härkomst? Hittills har borgerliga partier, något förenklat, väntat på att invandrare ska göra en politisk resa uppåt och med tiden finna vägen in i borgerligheten. Resultatet är ett stöd bland knappt en tredjedel av alla med utländsk bakgrund.

Källahttp://axess.se/magasin/default.aspx?article=2463#.VTkmeyGeDGf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar