tisdag 26 maj 2015

DEMOSKOP-UNDERSÖKNING: SVENSKARNA ANSER ATT INVANDRINGEN ÄR FÖR STOR

Demoskop har på uppdrag av Den Nya Välfärden sammanställt en serie opinionsundersökningar för åren 2010 till och med 2015 om den svenska befolkningens uppfattning om invandringen. Enligt denna serie har den svenska befolkningens uppfattning om invandringen blivit allt mer negativ.

- 58 procent av befolkningen tycker numera att invandringen är för stor. Det är en markant ökning av den negativa uppfattningen relativt de tidigare åren. Tydligast framgår det för året 2012, då samma uppfattning delades av 45 procent.

Det är också från och med 2012 som den negativa uppfattningen tydligt ökar. Den kategori som är mest negativ i en sjugradig skala (poäng 7) har ökat från 20 procent 2012 till 30 procent 2015. Den andel som anser att invandringen är för liten (poäng 1, 2 och 3) har under samma period minskat från 13 till 8 procent.

Bland regeringspartiernas väljare har andelen som tycker invandringen är för stor har ökat från 35 till 40 procent. För allianspartierna är motsvarande siffror 48 och 60 procent.

Högutbildade har av tradition varit mindre negativa till invandring än andra, men skillnaderna håller nu på att minska. Andelen negativt inställda högutbildade har under perioden stigit från 39 till 49 procent. Den andel högutbildade som anser att invandringen är för liten har sjunkit från 18 till 8 procent.

Äldre är mer negativa än yngre och män är mer negativa än kvinnor. Bland de som är över 50 år har den andel som anser invandringen vara för stor ökat från ungefär 52 till 58 procent. För åldersgruppen upp till 29 år ligger andelen stilla strax över 40 procent. Å andra sidan har andelen unga som tycker att invandringen är för liten sjunkit från 22 till 13 procent.

Sammanfattningsvis har den svenska befolkningens inställning till invandringen blivit kraftigt mer negativ på bara tre år. De grupper som ändrat sig mest i negativ riktning är högutbildade, vänsterpartister och kristdemokrater.

Demoskop drar följande slutsatser av undersökningen:

 Allmänhetens uppfattning om invandringens omfattning har de senaste åren utvecklats från att vara negativ till att vara påfallande negativ. Uppfattningen att invandringen är för stor dominerar kraftigt över uppfattningen att den är för liten, och nästan en tredjedel tycker att den är alldeles för stor.
Den mer negativa synen på invandringens omfattning sammanfaller i tiden med att den asylrelaterade invandringen har ökat. Att uppfattningen blivit mer negativ behöver därför inte innebära att den underliggande attityden har förändrats, utan kan också bottna i att invandringens faktiska omfattning successivt rör sig bort från den nivå som man tycker är lämplig.
Invandringsopinionen följer fortfarande sina gamla mönster, men på en annan nivå. Män är mer kritiska än kvinnor, äldre mer kritiska än yngre och lågutbildade mer kritiska än högutbildade. Samtidigt syns opinionsförändringen i de flesta grupper. Skillnaden mellan hög- och lågutbildade minskar, då de högutbildade nu rör sig i riktning mot de lågutbildades mer negativa uppfattning. Den socioekonomiska dimensionen i invandringsmotståndet ser ut att vara i avtagande parallellt med att negativa uppfattningar blir vanligare.

Den negativa opinionen både ökar och dominerar över den positiva opinionen bland samtliga partiers väljare, med ett undantag. Undantaget är Miljöpartiet, som i dag är det enda parti där den invandringspositiva opinionen dominerar. Miljöpartiets väljarbas har förändrats i mer invandringspositiv riktning. Vänsterpartiets väljare rör sig i motsatt riktning. Från att tidigare ha varit övervägande positiva har de negativa attityderna börjat dominera det senaste året. Mest negativt inställda är Moderaternas och Kristdemokraternas väljare – bortsett från Sverigedemokraternas.
I tillägg till Demoskops slutsatser kan ett antal andra observationer vara på plats.

Relativt förändringen kan vi konstatera att partipolitiken avviker allt mer markant från folkopinionen i denna fråga. Partipolitiken har än så länge inte påverkats annat än att Sverigedemokraternas stöd markant ökat både i valresultat och opinionsundersökningar under perioden.

Det syns ännu inga avgörande tecken på att de övriga partierna överväger någon anpassning av sin politik efter folkopinionen. Vi skriver inga avgörande tecken, eftersom det samtidigt finns, så som vi känner till dem, likväl genomgripande interna diskussioner i dessa frågor hos åtminstone de fyra borgerliga partierna och inom socialdemokratin. Den officiella linjen från borgerligt håll är dock än så länge att det inte är migrationspolitiken, invandringens omfattning, som behöver åtgärdas, utan integrationspolitiken. Samtidigt ser man också reformförslag som torgförs som integrationspolitiska åtgärder, men som egentligen syftar till att minska migrationens omfattning. Moderaternas krav på ökad andel anhöriginvandrare som bör omfattas av försörjningskravet (idag är mer än 99 procent av anhöriginvandrarna undantagna från detta krav, fast den infördes som huvudregel 2010) eller Kristdemokraternas förslag att flyktingar från Syrien inte automatisk skall få Permanent uppehållstillstånd när de beviljas asyl utan kunna få Tillfälliga uppehållstillstånd också, syftar bägge att minska omfattningen av migrationen till Sverige, även om detta inte sägs uttryckligen.

I december 2014 då regeringen Löfven hotade med att utlysa extra val, såg vi också en rad migrations-och integrationspolitiska utspel från de fyra allianspartierna, uppenbarligen med avsikt att söka nå den opinion som blir allt mer kritisk till invandringens omfattning, som också Demoskops serier visar. Dock kan vi också konstatera att dessa förslag försvann från den politiska dagordningen, när regeringen drog tillbaka hotet om extra val.

Invandringspolitiken är dessutom unik i ett demokratiskt perspektiv. I andra frågor, till exempel när det gäller försvaret, sätter Riksdagen de ekonomiska ramarna och verksamheten anpassas efter detta. Inom invandringspolitiken är det tvärtom. Migrationsverket presenterar en prognos över förväntat utfall och Riksdagens uppgift blir att ta fram pengarna. Vi tror att denna tingens omvända ordning också har en betydelse för att flytta opinionen i den riktning som Demoskops undersökningar visar.

En intressant fråga som undersökningen väcker, och som tas upp av Demoskops andra kommentar, härrör från att opinionsförändringen i tiden sammanfaller med att den asylrelaterade invandringen har ökat. Demoskop gör observationen att uppfattningen blivit mer negativ därför inte behöver innebära att den underliggande attityden förändrats, utan att den också kan bottna i att invandringens faktiska omfattning rört sig bort från den nivå som man tycker är lämplig.

Denna observation tarvar en reflektion. Med den underliggande attityden åsyftas vad varje person och därmed ett givet befolkningssnitt anser om invandringens omfattning i sig. Det kommer således alltid att finnas några som anser att invandringens omfattning är för stor, obeaktat invandringens numerär och omvänt de som också anser att den är för liten på samma grund.

Samtidigt är det i ett historiskt perspektiv välkänt att det för skilda samhällen och beroende på en mängd olika faktorer, inte minst den i landet redan bosatta befolkningens etniska sammansättning, relationen och den politiska och ibland till och med författningsreglerade maktbalansen mellan olika etniska grupper i samhället, kan finnas en övergripande allmän uppfattning om den lämpliga nivån av invandring. En sådan uppfattning är givetvis vid varje läge alltid ett snitt av en mängd individuella uppfattningar.

Denna uppfattning om den lämpliga nivån kan också vara beroende av det som i den svenska diskussionen redan på 90-talets början har kallats för ”integrationspotentialen”. Med denna term avses, utan specifikt angivna kriterier och rekvisit, ett samhälles förmåga att integrera eller om man så vill anpassa invandrarna till det samhälle som de anlänt till och att invandringen bortom en sådan gräns skapar obalanser i sociala relationer och samhällsfunktioner.

Just detta perspektiv är samtidigt inte alls ny i svensk samhällsdebatt heller. Redan i slutet av 1960-talet diskuterade Utlänningsutredningen denna aspekt på migrationen i sitt betänkande, Invandring. Problematik och handläggning, SOU 1967:18. Utredningen skrev:

”Om inte invandringen i större utsträckning än hittills skett anpassas efter samhällets möjligheter att bereda invandrarna bostäder, utbildning och social omvårdnad av den karaktär, som är specifik för att utlänningen skall kunna växa in i det svenska samhället, föreligger uppenbarligen risk för att de sociala problem och anpassningssvårigheter, som knappheten på bostäder, utbildningsmöjligheter och social omvårdnad redan nu gett upphov till bland invandrarna, allvarligt förvärras.” (s 174)

Denna ökade ”belastning på samhällets resurser”, var ”ett förhållande som rimligen inte bör lämnas ur räkningen vid utformningen av invandringspolitiken” ansåg utredningen. (s 156)

Vi tror att dessa aspekter bör invägas när man bedömer den förändring i folkopinionen om invandringens omfattning som Demoskops undersökning visar. Den underliggande attityden om invandring i sig tror vi inte ändras så markant under loppet av bara några år. Det sannolika är just att invandringens omfattning nu börjar nå sådana nivåer att flertalet inte tycker att den nivån är lämplig.

Diskussionen om integrationspotentialen eller Sveriges möjligheter att bereda invandrarna sådana omständigheter för att de skall ”kunna växa in i det svenska samhället” är nu tillbaka på den politiska agendan och enligt vår uppfattning, angelägnare än någonsin tidigare.

Fotnot:
Den uppmärksamma läsaren märker att svaren i Demoskop-undersökningen skiljer sig från svaren till den nationella SOM-undersökningen från 2014 som publicerades av Göteborgs universitet i april 2015 och som inte visade en sådan ökning av den invandringskritiska opinionen. Där syntes istället en viss ökning av andelen som tycker att det är ett dåligt förslag att ta emot färre flyktingar i Sverige. Eftersom undersökningarna som publiceras nära tiden synes indikera motstridiga trender för det senaste året, har Demoskop kommenterat skillnaderna mellan undersökningarna. En viktig skillnad är att svaren i SOM-undersökningen till huvuddelen inkom under den tidigare delen av hösten 2014 medan Demoskop-undersökningens material insamlades i månadsskiftet januari-februari 2015. Samtidigt visar frågor som både SOM och Demoskop ställer om ”viktigaste” respektive ”största” upplevda samhällsproblemet att migrationsfrågan snabbt har stigit på allmänhetens dagordning från september 2014 till januari 2015. Därför är det inte osannolikt att även allmänhetens attityder i invandringsfrågan kan ha skärpts under samma period.

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/05/26/demoskop-undersokning-svenskarna-anser-att-invandringen-ar-for-stor/#more-957

Ref: http://www.demoskop.se/aktuellt/nyhet/kommentar-om-invandringsopinionens-forandring/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar