tisdag 12 maj 2015

DEN GODA INSTITUTIONELLA FLATHETEN

Vi lever inte bara i en postmodern utan också postrevolutionär tid, måhända även i en preapokalyptisk. Det nuvarande Sverige mår inte riktigt bra. En betydande delförklaring är de professionellas abdikation. Den högljudda delen av 40-talisterna som startade “ungdomsrevolten” 1968 sätter fortfarande förskräckande spår. Auktoriteterna skulle störtas, oavsett om det gällde föräldrar, lärare eller företrädare för det allmänna, dvs. “den kapitalistiska förtryckarstatens överbyggnad”. Allt sågs i klasskampsperspektiv och i ljuset av en marxistisk exeges. En del institutioner hämtade sig aldrig. Hit hör skolan, där lärarna avväpnats och enkla frågor om ordning i klassrummet antingen blir en fråga för arbetarskyddet, polisen eller omfattande utredningar. Att riva ner går lätt, att bygga upp igen är mera mödosamt.

Public service” är en annan institution som tagit varaktig skada. Arvet från -68 sitter i väggarna och har nu, sedan Marx förlorat sin dragningskraft, transformerats efter mera ekologiska och genusanalytiska ledstjärnor. Professor Asps i Göteborg undersökningar ger rödgröna böjelserna ett massivt övertag på över 80 procent inom SR/SVT. Och det märks i urval och vinkling.

Polisen, symbolen för statens ordningsmakt, lider av konfrontationsskräck. Rädslan att kritiskt granskas av medierna hämmar den operationella kraften. Rikskriminalens konstaterande i höstas, att det finns 55 områden i landet där de kriminella mer eller mindre tagit över, är ett exempel. Vi väntar på en handlingsplan för att återta kontrollen över dessa områden, medan den nyutnämnde rikspolischefen hittills flytt till mer trendmässiga och politiskt korrekta områden som “näthat”.

Polisens försök att – i enlighet med vad regleringsbrevet från regeringen påbjöd – vintern 2013 intensifiera den så kallade inre utlänningskontrollen enligt Utlänningslagen avbröts efter kort tid sedan massmedierna samfällt anklagat polisen för “rasism” och “diskriminering”. Polisledningen vek ner sig och ansvariga politiker, bland andra justitieministern, höll en låg profil.

Nyheterna i dag erbjöd ett annat exempel på att myndigheterna inte vågar tillämpa de bestämmelser som finns av uppenbar rädsla att stöta sig med en högljudd massmedieopinion. EU-rätten ger medborgare från bland annat Rumänien och Bulgarien rätt att vistas i landet i tre månader. För att få uppehållsrätt under längre tid ska personen antingen vara anställd, egenföretagare, arbetssökande med verklig möjlighet att få en anställning eller studerande med heltäckande sjukförsäkring och tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning. Det är uppenbart att de flesta av de romer från dessa länder som sökt sig till Sverige inte har haft som huvudsyfte att söka arbete, utan försörjer sig genom att tigga. Det innebär att deras rätt att uppehålla sig i Sverige sträcker sig till högst tre månader. Beslut om avvisning fattas av Migrationsverket eller Polismyndigheten. Beslut om utvisning fattas av Migrationsverket. Bestämmelserna är klara och entydiga och framgår av 3a och 8 kap. Utlänningslagen.

I Ekot kunde vi dock höra från ansvariga inom Polisen att bestämmelserna inte alls tillämpas i praktiken och att någon samordning med Migrationsverket över huvud taget inte sker. Myndigheternas flathet sätter alltså lagen ur spel. Myndigheterna vill inte ses som “onda” utan hellre “goda” till priset av total passivitet.

Som medborgare vill jag ha myndigheter som gör sitt jobb utan att snegla på vad effekterna blir i en högljudd medieapparat. Och jag vill ha politiker med ansvar på området som backar upp dem och inte bara springer och gömmer sig eller på sin höjd publicerar artiklar på DN Debatt om allehanda lagändringar. Vi har alldeles tillräckligt med lagar på många områden. Felet är att de inte tillämpas. Upprätta respekten för statens auktoritet, även om det inte faller fjuniga politiska broilers på läppen i skilda partier eller förargar unga världsförbättrare i kultur- och mediesvängen. De 40-talister som inte stod på barrikaderna 1968, och de är i överväldigande majoritet, börjar nämligen bli förbannade på det förfall och den infantilisering som nu breder ut sig och skrämmer myndigheter från att göra sitt jobb.

En bra början vore om rikspolischefen Dan Eliasson med ett förflutet som GD för Migrationsverket satte sig ner med nuvarande GD Anders Danielsson, med ett förflutet inom Polisen, och omgående gjorde upp en handlingsplan för att se till att Utlänningslagen tillämpas, så som riksdagen har bestämt. Var inte rädda. Ni är vuxna och har medborgarna bakom er.

Källahttp://detgodasamhallet.com/2015/05/04/den-goda-institutionella-flatheten/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar