- Om två veckor kommer sanningens minut för Grekland. Skulder på 70 miljarder kronor, omkring tre procent av landets bruttonationalprodukt, förfaller till betalning.
Ska EU, ECB och IMF ge nya lån? Ska Grekland kasta in handduken och gå i konkurs och kanske lämna euron? Ingen vet. En grexit kan bli en jättesmäll. Obehagligt och oförutsägbart blir det i alla händelser om inte långivarna bestämmer sig för att slänga in mer pengar för att skjuta upp den öppna krisen ytterligare en period.
Vi har sett det komma. Ingen har kunnat göra något åt saken. Alla har spelat samma roll de alltid gjort och skjutit problemet framför sig medan det vuxit sig allt omöjligare att lösa.
Samhällena verkar ofta göra så. Dramat är inte bara grekiskt. Makthavare ser vad som är på väg och låter bli att lösa sina problem. ”Après nous le déluge” (Efter oss, syndafloden), sa Madame de Pompadour, Ludvig XVs av Frankrike älskarinna. Hon visste vad hon talade om. Hon dog 25 år före franska revolutionen som verkligen var en syndaflod för madamens samhällsklass.
Vi har en svensk variant också. Jag har årtiondens erfarenhet av den svenska politiska scenen. Jag har aldrig tidigare upplevt känslan av annalkande storm så starkt som nu. Det började i slutet av förra året: röran efter valet, det inställda extravalet, decemberöverenskommelsen, politikens uppenbara hjälplöshet och förvirring, de olika regeringsledamöternas klavertramp som ger ett allt starkare intryck av att de inte vet vad de håller på med, fortsatt kräftgång i PISA-undersökningarna.
Sveriges problem är mycket större än den växande invandringen och invasionen av romska tiggare, men dessa kan bli de utlösande faktorerna för den kris som kommer sig av att nationen inte har någon ledning som vet vad den vill och som har de flesta medborgares stöd.
Var och varannan människa jag möter suckar och tar sig för pannan. Jag berättade för min portugisisklärarinna i Rio de Janeiro om Stockholms stads beslut om hur återvändande ISIS-krigare ska välkomnas efter sina mordturnéer. Hon vägrade tro mig. När jag sedan förklarade att Sveriges största och mest inflytelserika tidning, Dagens Nyheter, stödjer dessa oerhörda dumheter brast hon ut i ett gapskratt.
Situationen är en förolämpning mot svenska folket från riksdagen: från regeringspartierna för deras naivitet och aningslöshet, från allianspartierna för att de låter regeringen hållas och för att de själva inte presenterat något alternativ.
Tiden går och problemen förvärras. I det avseendet påminner Sverige om Grekland. Spelarna fortsätter att spela det spel som skapat svårigheterna.
I serien bra idéer som aldrig kommer att förverkligas vill jag föreslå att alla riksdagsledamöter ger upp sin partilojalitet och använder sitt eget huvud. Det finns många dumskallar bland ledamöterna, men det finns också förnuftigt folk. Båda dessa påståenden gäller alla partier. Problemet är att partierna sitter fast i sina träsk och låsta positioner. Men om de förnuftiga ledamöterna sökte sig till varandra över partigränserna och började samverka skulle det kunna hända bra saker. När problem uppstår för att man jobbar på ett visst sätt är det nödvändigt att hitta ett nytt sätt.
Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/05/25/fornuftiga-riksdagsledamoter-i-alla-partier-forenen-eder/
- Så länge DÖ och partipiskan härskar, så är och förblir riksdagen en riksnatt, ett 7partistiskt toppstyrt knapptryckarkonglomerat. Demokraturen är här, och i den spelar folkviljan ingen roll. De (mycket) få "förnuftiga" ledamöterna lär sitta tysta som möss i bänkraderna enbart av köttgryteskäl, kommenderade till åsiktsförbud. Reinfeldt läxade upp den nymoderata rik(s)dagsgruppen på sin tid: "Ni är här för att göra vad JAG säger åt er!" Vilket spritt sig inom hela sjuklövern, folkföraktarpartiet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar