Vi måste fråga oss i vad mån dagens gröna politik och västvärldens astronomiska kostnader för det som kallas klimatpolitik, gör vårt samhälle mer eller mindre hållbart? Låt oss börja med att analysera vad som i verklighetens värld hotar möjligheten att tillfredställa människors behov nu och i framtiden.
Om man väger samman sannolikhet och effekt av olika hotande händelser så är det ingen tvekan om att det ojämförligt största hotet mot mänskligheten är ett stort vulkanutbrott alternativt asteroidnedslag tätt följt av en träff av en kraftig solstorm. Det senare brukar inträffa drygt vart hundrade år. Senaste gången var år 1859.
Tidigare har solstormar mest uppmärksammats genom spektakulära norrsken. Stormen 1859 var första gången den ställde till med allvarliga skador på det då spirande elnätet och på de få telegrafstationer som fanns då. Om det inträffar idag med en hel värld som står och faller med elektronik och elförsörjning blir det en mycket svår katastrof. Stora delar av vårt samhälle kommer att kollapsa. Mobiltelefoner slutar fungera, TV-slocknar, GPS-slocknar, flygplan och båtar tappar sina positioner, kraftnät slås ut och människor svälter och fryser ihjäl m.m.. Vi förflyttas till 1700-talet med en befolkning som är koncentrerad i städer och som saknar all kunskap om hur de skall kunna överleva i ett 1700-talssamhälle då människor levde på landet.
Ett vulkanutbrott som det som inträffade på Tambora för bara tvåhundra år sedan skulle kunna kraftigt störa klimatet på jorden under ett antal år. Tambora var 10 gånger större än Pina Tubo som inträffade år 1991 och som då på kort tid sänkte jordens temperatur med 0,5 oC. Effekten av ett Tambora-typ utbrott skulle kunna bli ett flera grader kallare klimat och år av missväxt i en värld med snart 8 miljarder människor. Vi går nu in i en period av låg solaktivitet vilket tidigare har medfört kallare klimat och missväxt vilket förvärrar situationen.
En liknande händelse är ett dödligt hot mot oss som lever på nordliga breddgrader och redan är starkt beroende av importerade livsmedel för att kunna leva här. Vårt eget jordbruk kommer att drabbas hårt med kraftig minskade skördar samtidigt som våra möjligheter att importera livsmedel kanske upphör. Resten av världen får också missväxt nämligen.
Trots denna bakgrund anslår ansvariga politiker inga resurser åt att öka vår beredskap för att kunna möta en situation med ett tillfälligt kallare klimat och svår global missväxt. Inte heller en sannolik solstorm föranleder några mer betydande beredskapsåtgärder. USA har en solstormsbevakning som ger oss några timmars förvarning, det är allt.
Den ansvarslösa politiken blir ännu mer iögonenfallande då våra politiker samtidigt öppnat gränserna för ytterligare hundratusentals människor som inte kan försörjas med annat än import. Vår sårbarhet ökar för varje ny medborgare. När vår förre statsminister var ute och flög över våra skogar och såg ett obegränsat utrymme för fler människor, visade han en fullkomlig historielöshet som måste bero på brister i hans bildning. Han borde frågat sig varför dessa breddgrader på jorden alltid varit glest befolkade och att vi ett flertal gånger i historien drabbats av svältkatastrofer. Tro inte en dag att det inte kan inträffa igen.
Det som kallas hållbarhetspolitik är idag totalt fixerad på klimatpolitiken. Vi lägger fullständigt ofattbara belopp på en symbolpolitik som saknar all betydelse för ett inbillat klimatproblem. De små minskningar av våra utsläpp per år som fortfarande är möjliga äts upp av ökande utsläpp i Kina och Indien på några timmar.
Vetenskapsakademin pekar på att förväntade utsläpp av koldioxid fram till nästa sekelskifte kan leda till en global uppvärmning på 1 – 4 oC. Med tanke på den uteblivna responsen på fortsatt stigande koldioxidutsläpp under början av århundrade är det troligaste antagandet att det stannar i det nedre intervallet. Hittillsvarande effekter på klimatet av mer koldioxid och en uppvärmning på mindre än en grad under 1900-talet, har i huvudsak varit mest positiva. Svåra oväder visar ingen ökning och växtligheten tilltar. Eftersom växter är basen i nästan alla näringskedjor gynnas allt annat liv på jorden. En ytterligare uppvärmning på någon dryg grad kommer att fortsätta denna positiva utveckling.
Slutsatsen är fullständigt klar; dagens klimatpolitiska pengarullning underminerar samhällets möjligheter att bygga en beredskap för de verkliga hoten mot mänskligheten och vår förmåga att i framtiden kunna tillfredsställa människors behov. Det är dags att våra politiker slutar med meningslös symbolpolitik och istället börjar ta sitt ansvar för en hållbar framtid. Jag återkommer med vad det betyder för den viktiga energipolitiken.
Källa: http://www.exponerat.net/lars-bern-klimatpolitiken-storsta-hotet-mot-en-hallbar-framtid/
Ref: http://antropocene.se/2015/may/klimatpolitiken-storsta-hotet-mot-en-hallbar-framtid.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar