fredag 19 juni 2015

På workshop om framtiden

Civilingenjör med en doktorsexamen i kemi

- Trots att jag både är politiker och i mitt vanliga arbete håller på med utredning och opinionsbildning, kan jag konstatera att jag är väldigt ovan vid att under lång tid koncentera mig på komplexa resonemang och djupa tankar. Det är ansträngande.

- Härom veckan var jag på en två dagars workshop med cirka 20 samhällsförbättrare från olika områden; från företag, organisationer, många som arbetade med innovation, IT och hållbarhetsfrågor, och ett par med politisk bakgrund varav jag var en.

Jag kände mig lite som en fjutt bland giganter.

Jag ville helst sitta ner en dag med varje person och bara fråga, lyssna, tanka av dem på allt de gjort. Till exempel var Ulf Dahlsten där som var statssekreterare åt Olof Palme. Anna-Karin Hatt, förra regeringens IT- och energiminister, nu ny VD för Almega. Darja Isaksson som verkligen kan digitalisering och sitter i regeringens innovationsråd (känns tryggt att hon sitter med där. Lyssna på henne regeringen!). Anders Wijkman, före detta EU-parlamentariker för KD och välkänd miljökämpe. Gabriel Ehrling som arbetar för tidningen Liberal Debatt.

Det blev förstås inga hela dagar med varje person, men jag försökte insupa allt jag kunde i diskussioner och under måltiderna, i bastun, överallt. Det var otroligt intressant och givande att vara med, om än fullständigt uttröttande. Men det var det värt!

Alla på workshopen var överens om att människors tro på en ljus framtid är väldigt låg just nu, särskilt hos unga. Kanske är framtiden egentligen inte så mörk som det ibland kan kännas som. Men har människor en sådan känsla kan denna känsla räcka för att hela samhället ska bli oroligt. Och det ser vi också i hela Europa.

Det är många samhällsförändringar som sker just nu som berör samhället i grunden. Till exempel den ökande digitaliseringen och automatiseringen som kommer att tvinga oss att förändra hur vi ser på arbete, försörjning och i slutändan på hela vårt välfärdssystem. Och vi behöver leva mycket mer hållbart för att vårt jordklots resurser ska räcka till och för att klara hålla de pågående klimatförändringarna på en hanterbar nivå.

Bara att helt förutsättningslöst få diskutera hur vi kan göra framtiden bättre var väldigt upplyftande för mig personligen. Det ökade mitt eget hopp. Det var en skön känsla att se att det fortfarande finns intellektuella människor som kan samtala om svåra frågor på ett sansat sätt. Förlåt, men det är faktiskt lätt att misströsta ibland med tanke på hur grunt och hysteriskt det är på sociala medier. Eller när man ser till den allt för ofta floskelfyllda, ytliga ”debatt” som sker inom politiken där markeringar till motståndarna är högsta prioritet.

Det rådde också stor enighet på workshopen om att politikerna idag i för låg utsträckning tar sig an de långsiktiga frågorna. Det lappas och lagas, trots att det vi egentligen skulle behöva är att stöpa om hela samhällsinstitutioner för att bättre passa den omvärld vi lever i.

Det är dock en svår fråga att avgöra: hur kommer framtiden att se ut? Om vi går 30 år tillbaks i tiden, hur många hade kunnat pricka rätt då om hur samhället ser ut nu? Mycket få.

Något jag blev varse var att det ändå finns de som är betydligt bättre än de flesta på att om framtiden. Det var en dansk framtidsforskare med på workshopen, Lene Andersen, som är verksam i Danmark. En mycket spännande person. Hon hade studerat både historia, teologi och filosofi och använde all den kunskapen för att försöka lägga ihop ett och ett för att se vartåt det kan bära framöver. När jag pratade med henne blev jag påmind om hur otroligt mycket kunskap som finns redan men som inte används. Apropå politik berättade hon om hur hon medverkat på en stor konferens där flera kunniga forskare från olika discipliner presenterade intressanta resultat. Efter det blev det politikerdebatt och politikerna börjar omedelbart diskutera symbolfrågor och ignorerade totalt allt de just hört. Hon blev så nedslagen av detta.

Som världen ser ut idag, global som aldrig förr, och med tanke på hur fort utvecklingen går är vi i större behov än någonsin av lyhörda, förnuftiga politiker som kan använda samhällets samlade kunskap och kapacitet i sitt uppdrag. Kanske är det demokratiska systemet som det ser ut idag inte det bästa för att värna demokratin i det framtida samhället? Kanske är det inte tillräckligt bra på att odla fram de där kunniga, kloka representanterna för folket som alla vill ha? Det var en av frågorna som vi kom in på i diskussionerna.

Det finns mycket mer att säga om den här workshopen och det som kom ut av den. Men jag börjar så här och får återkomma i sakfrågorna. Jag är i alla fall otroligt glad för att jag fick vara med. Stort tack till de som bjöd in mig. Och stort tack till Tomas Björkman på Ekskäret ute i Stockholms skärgård, för att vi fick vara där!

Josefin Utas

Källa: https://josefinutas.wordpress.com/2015/05/26/pa-workshop-om-framtiden/

------------------------------------------


Passusen om politikernas attityd (rödmarkerad text) är själva kärnan i landets tillstånd. De folkvalda, anförtrodda representanterna, lever i en självskapad skuggvärld, där de tappat bort sig i en slags fiktiv (o)verklighetsuppfattning, där logik, ansvar och kunskap tycks i det närmaste bortblåst. Skulden för det haveri Sverige ångar på mot, faller blytungt på politikerna, men det skvätter av sig på alla politiskt okunniga röstare till dels, som inte förmår inse verkligheten contra den av politikerna skapade varianten. Att lycksökande "migranter" tar sig till Sverige är inte konstigt, med de locktoner och de facto-svängdörrar och bidragsflöden som erbjuds s k "flyktingar" (95% har inte asyl-/flyktingskäl) kan dessa knappast anklagas för. Att de är helt malplacerade i Sverige är en annan sak, när totalt främmande kulturer, med våld, kvinnoförtryck och religiös fanatism konfronterar ett civiliserat västerländskt välfärdssamhälle, då blir det givetvis generalkollision. Och den splittring som landet, inkl övriga "goda" västländer, är de facto självskapad. Reinfeldt den värste, som svängdörrsöppnare, men efterföljarna hade chansen att bryta, men valde att kopiera. Att fullfölja en dårpolitik, skapad av en person, som offentligt uttryckt: "Sverige är inte fullt på långa vägar, jag ser massor av obebodd mark när jag flyger över landet". Att fortsätta denne naiv-psyykopats hämndpolitik mot landet, gör efterföljarna till medbrottslingar. Önskvärt vore en svensk Nürnberg-process, den dagen då landet brutit ihop, för att bedriva räfst och rättarting mot 7Partiernas ledarfigurer. Därefter för andra att forma en räddningspolitik som kommer att vara oerhört långdragen och grym mot många drabbade, att ta vid för att försöka lappa ihop landet igen. Det kommer aldrig att lyckas fullt ut, Sverige är redan så sönderslaget att den etnisk-/demografiska kompositionen bäddar för ett splittrat, och konfliktbemängt land under många årtionden i framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar