tisdag 29 september 2015

Tabu råder kring invandring och miljö

Det finns två ämnen i den svenska politiska debatten som är mer tabubelagda än andra, nämligen immigration och miljöfrågor.

- De flesta opinionsbildare och politiker är pinsamt väl medvetna om att kritik mot den förda invandringspolitiken innebär att man stämplas som fascist, rasist eller i bästa fall endast invandrarfientlig! Vänstern har med sina medlöpare i media åstadkommit denna situation som försvårar eller omöjliggör en nykter debatt om massinvandringens konsekvenser för det svenska samhället. För varje dag som går blir det alltmer tydligt att svenska etablerade politiker har manövrerat in Sverige i en mardrömslik ”cul – de – sac”. Trots ytterligare anslag på miljarder efter miljarder är Migrationsverket i totalt kaos där dess uppgift till slut begränsas till att räkna hur många asylsökande som invaderar landet och att räkna upp prognosen. Med ytterst korta mellanrum får verket revidera sina prognoser uppåt angående antalet asylsökande. Det är uppenbart för varje tänkande människa att antalet spelar den största rollen för den katastrof som endast kommer att eskalera. Varför är det antalet som är viktigt? Jo, det är just antalet som är en indikation på de enorma kostnader som drabbar och under lång tid kommer att drabba den svenska offentliga ekonomin samt samhällsklimatet i stort.

Våra förnumstiga politiker, senast Annie Lööf i Agenda, talar endast om integration, arbete, språkkunskaper, bostäder etc. Tyvärr är det alldeles för sent att nu börja tala om detta och lägga förslag som endast är små fjärtar i rymden. Vi talar nu om en Tsunamivåg som kommer att knäcka Sverige om man inte genast sätter stopp för den okontrollerade invandringen. Även om invandringen nu drogs ned till ett minimum kommer de negativa ekonomiska effekterna för aktiebolaget Sverige att bli mycket stora under en lång tid framöver. Massinvandringen har redan nu bidragit till skolans förfall, till ökad kriminalitet, till utanförskapsområden och lokala gangstervälden, överbelastning inom välfärdssektorn som snart får byta namn till något mer relevant.

Som vi vet är illusionerna det vackraste i livet. En som ihärdigt hjälper till att hålla illusionerna vid liv är Peter Wolodarski på DN. I en ledare den 23 september hänvisar han till en nyligen genomförd opinionsundersökning och skriver triumferande att:
”Det har skett en kraftig förstärkning av den flyktingvänliga opinionen!”

Han underbygger sin tes att den nuvarande massinvandringen till Sverige är till båtnad för oss alla genom att hänvisa till historien. Över en miljon svenskar, 20 % av befolkningen, emigrerade till USA i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Javisst, USA växte så det knakade och stod vid randen till att bli världens oomtvistade industrination och stormakt. USA var en nation av europeiska nybyggare och huvuddelen av immigrationen var europeisk vilket innebar att det inte blev några stora kulturkrockar. Endast de som var starka och beredda att jobba hårt gjorde sig besvär.

Wolodarski hänvisar till de finska s.k. krigsbarnen. Många svenskar såg att ”Finlands sak var vår” då ju Finland för inte så länge sedan hade varit Sveriges östra rikshalva. Vi var inte kusiner utan systrar och bröder med finländarna.

Min farmor och farfar tog emot två finska pojkar, Seppo och Jorma. Jag kommer ihåg från 60-talet att Seppo, Jorma och deras familjer besökte min farmor på somrarna då de hade ljusa minnen av sin ofrivilliga vistelse i Sverige under kriget. Detta kan inte jämföras med dagens massinvandring från Mellanöstern och Afrika.

Wolodarski nämner Bernadottes ambulanser som tog judar till Sverige. Ja, det var en humanitär insats som krävde mod och dristighet. Vi skall dock komma ihåg att Sveriges samlingsregering under kriget var ytterst tyskvänlig och innehöll flera ministrar som var nazister. Judar som hade tillstånd att åka till Norge fick inte ta sig dit via Sverige. Att låta nazisterna frakta krigsmaterial till Norge på våra järnvägar och på vårt territorialvatten gick dock bra! När den norske kungen jagade av tyskt jaktflyg på den norska landsbygden var vi inte beredda att ge honom skydd i Sverige. Även etablerade judar i Sverige var skeptiska till en allt för stor judisk invandring som de trodde skulle kunna bidra till judefientlighet.

Ett annat tabubelagt område är miljön. Och visst vi tar del av det internationella miljöarbetet och det rabblas målsättningar för procenttal angående olika miljöparametrar. Miljönissar flyger till diverse miljökonferenser och representerar ”den humanitära stormakten” Sverige. Men det är naturligtvis inte lika roligt att ta tag i den svenska miljöbyråkratin som ohejdat fått byggas ut till förfång för såväl enskilda som Sverige som land.

Vår miljöbalk är ett monster. Omfattande, rörig och ytterst tvetydig där det som stadgats i en paragraf tas tillbaks i nästa. I stort sett ingen hänsyn tas till den enskilde markägarens rätt. I princip är det miljöbyråkrater på länsstyrelsernas miljöavdelningar som har tolkningsföreträde och dessa avdelningar befolkas av vänsterelement som anammat den franske anarkisten och filosofen Pierre-Joseph Proudhons stridsrop;

”La propriété, c`est le vol” (Egendom är stöld).

Jag hade själv en tvist med länsstyrelsens korrupta miljötjänstemän som varade i 5 år och kostade mig, förutom mycket tid, närmare 1 miljon kronor i konsultarvoden. När länsstyrelsen inte lyckas knäcka stridsviljan hos en privatperson finns det ingen gräns för hur mycket resurser de kan mobilisera. Vi hade byggt en stenbrygga i vår egen sjö med samma dragning som en raserad brygga som anlades i början av 1900-talet. Länsstyrelsen polisanmälde mig innan vi ens hade haft ”samrådsmöte” (en hiskelig eufemism) med myndigheten. Det öppnade upp för flerfaldiga helikopterraider med polishelikoptrar från Göteborg, 20 mil bort. Maskinerna hovrade på låg höjd över vår tomt och det blixtrade oupphörligt från deras kamera. Barnen blev skräckslagna och sprang in och höll för öronen. Länsstyrelsen pressade miljöåklagaren att utfärda ett husrannsakningsbeslut med följd att det i tid och otid smög omkring poliser i buskarna runt vår tomt för att fotografera och mäta. Jag tvingades till kriminalvården i Skövde och ”förhöras” om min privata situation som underlag för vilket straff jag skulle få så småningom. Tjänstekvinnan på kriminalvården hade aldrig varit med om något liknande och var gråtfärdig. Hon gav upp sitt ”förhör” och bad mig själv fylla i papperen! Miljöåklagaren var helt i händerna på länsstyrelsens tjänstemän. Om han inte gjorde som de sa skulle han få ett förklenande omdöme som miljökämpe vilket säkert kunde skada hans karriär.

Tvisten hamnade också hos såväl miljödomstolen – där majoriteten av domarna var icke lagkunniga miljönissar – som miljööverdomstolen. Jag polisanmälde två av länsstyrelsens tjänstemän då de bevisligen ljög vid sin tjänsteutövning. Anmälan avslogs en timme efter att jag lämnat in den trots skriftliga bevis på deras lögner, tjänsteansvar är ett i stort sett okänt begrepp i dessa kretsar.

Miljötjänstemännens enda karriärmöjligheter finns framför allt inom miljödomstolarna (någon juridisk kompetens efterfrågas inte), Havs- och vattenmyndigheten (f.d. Fiskeristyrelsen) och Naturvårdsverket. Miljöbyråkratin är ett mikrokosmos där samma människor möter varandra om än i varierande positioner under tidens gång. Här finns ingen kritisk granskning, här bryr man sig inte om rättssäkerhet och annat sådant tjafs.
Min tvist torde ha kostat staten minst 2 MSEK. Och hur slutade det hela? Jag blev dömd i hovrätten till SEK 8 000 i böter! Vare sig jag (som trots allt har en jur.kand.) eller min advokat kunde lista ut vari brottet bestod? Sannolikt fanns svaret i meningen:
”Representanter för det rörliga friluftslivet – d.v.s. folk som var ute och gick i skogen – kunde få en subjektiv känsla av privatisering” när de passerade stranden som låg 100 meter från vårt boningshus!

Den korrupta miljöbyråkratin skadar inte endast enskilda utan även samhället i stort. Begreppet ”riksintresse” har blivit en stor knölpåk som länsstyrelsen miljöbyråkrater med förtjusning slår folk och företag i skallen med. Tanken var från början att i ett nationellt perspektiv verkligt unika naturområden skulle klassas som riksintresse och därvid skyddas särskilt från störningar. Även här har länsstyrelsen en central roll med följd att mer än halva Sveriges yta nu är klassat som riksintresse! Detta är fullständigt absurt och en följd av att miljöbyråkraterna fått helt fria tyglar att skapa sitt eget universum utan hänsyn till lag och sunt förnuft. Följden blir att enskilda alltid kommer på mellanhand, ja man kan på goda grunder säga att den enskilde är helt rättslös. De flesta privatpersoner orkar inte ta en fight med den maktfullkomliga byråkratin. En annan effekt är att bostadsbyggandet hämmas rent allmänt i en tid då ett ökat byggande synes särskilt angeläget.

Det vore glädjande att få se miljöministern Åsa Romson ta tag i denna genomkorrupta miljöbyråkrati. Men det är naturligtvis mycket mer krävande än att ta regeringsplanet till ännu ett möte i Bryssel och diskutera globala miljömål. Den politiker som skulle drista sig att ta upp haveriet inom miljöbyråkratin skulle naturligtvis anklagas för att inte vilja värna miljön. Så fungerar tabun, det må gälla invandringen eller miljöfrågorna.
Sverige har tyvärr en regering som förefaller helt oförmögen att rent praktiskt ta tag i reella problem.

Olof Hedengren

Källa: http://samtiden.nu/20714/tabu-rader-kring-invandring-och-miljo/
Refhttp://samtiden.nu/20335/sveriges-vansinnesfard-mot-avgrunden/
Refhttp://samtiden.nu/20550/nar-historien-blir-vilseledande/
Ref: http://samtiden.nu/19899/ungerskt-migrantkaos-nar-sverige/ 
Ref: The big migrant passport scam
Ref: ÄvenTysklands gästfrihet har en gräns

-----------------------------------

- Sverige är ett BEDRÖVLIGT land, enkelt att konstatera, outstanding idiotiskt bland västländerna. Man skäms idag att vara svensk, att tillhöra dårarnas land. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar