söndag 29 november 2015

Systemförändring

En chans till systemförändring

- Den universella välfärdsmodellen i Sverige utkämpar sedan en tid tillbaka en kamp om sin överlevnad. Den migrations- och asylpolitik som förts under lång tid har tillsammans med stängda arbets- och bostadsmarknader satt de offentliga systemen under hård press på många håll. Detta kommer under de kommande åren att eskalera och bli mer av ett nationellt problem än ett bekymmer enbart i vissa så kallade utanförskapsområden.

Att människor kommer till Sverige är i sig inte det grundläggande problemet. Bekymret är att de vandrar rakt in i en av världens mest generösa välfärdsstater, ett system som upprätthålls med världens näst högsta beskattning av vanliga löntagare. Löftet är en bra offentlig service i retur. Det är ett löfte som svenska politiker inte har kunnat leverera på väldigt länge, om ens någonsin.

Det är hög tid för en reformering.

Jag är likt flera andra på högerkanten övertygad om att välfärdsstaten av nödvändighet måste förändras. En avskaffad välfärdsstat finns det inget politiskt stöd för hos svenska folket. Men en stegvis reformering kan vinna folkligt stöd om den motiveras med att den är nödvändig för att över huvud taget behålla en välfärdsstat.

Målet måste vara att fler försörjer sig själva och inte ser till stat och kommun för lösningen på sina egna livspussel. För att möjliggöra detta behöver inkomstskatterna tryckas ned rejält. Först för dem med lägst inkomster, sedan medelinkomsttagarna och slutligen av rättviseskäl för alla med höga inkomster. En platt skatt – samma procentsats för alla, oavsett inkomst – är det politiken måste sträva mot.

Med mer pengar över kommer behovet av offentliga bidrag att minska. Barnbidrag bör avskaffas med början för alla som i dag inte behöver dem för sin överlevnad. Bostadsbidrag och -tillägg ska inte heller vara nödvändiga på sikt. Hela det sociala transfereringssystemet måste ses över. Sedan 2010 har sjukskrivningskostnaderna ökat markant, och detta är ungefär lika hållbart som den centerpartistiska migrationspolitiken.

Att försörja sig själv, att stå på egna ben, ska vara ett självklart mål för alla friska människor. Detta ska inte tolkas som att inte många av oss kommer behöva stöd i livet ibland. Men även i ett samhälle med ett lägre skattetryck och betydligt mindre offentlig sektor kommer det givetvis finnas möjlighet till arbetslöshetsförsäkring, psykologhjälp, god sjukvård och så vidare. Skillnaden blir att var och en står för sina egna kostnader i högre grad.

Detta är betydligt mer rättvist system än dagens där vissa är nettoförlorare från första dagen i sitt vuxna liv till sitt sista. En ensamstående och frisk person har inget som helst att hämta i dagens Sverige.

Denne får bara betala. 

Samtidigt finns det gott om människor som aldrig blir en produktiv del av samhället. Inte till följd av fysiska funktionshinder, allvarlig psykisk ohälsa eller liknande utan för att de helt enkelt ser att det går utmärkt att klara sig utan att jobba. "Soc" fixar båda pengar och boende åt dig, och via Arbetsförmedlingen är det möjligt att hanka sig fram på allehanda låtsasjobb och praktikplatser och inkassera ersättning. Detta är en livsstil för alltför många.

Så här kan det inte fortsätta nu när ytterligare hundratusentals människor från 2014 och framåt ska integreras med hjälp av helt uttjänta verktyg. Sverige behöver reformeras. Arbetsmarknaden behöver avregleras, bostadsmarknaden genomgå en dunderkur av marknadstänkande och skattesystemet förenklas genom att dumheter som RUT och ROT tas bort till förmån för en allmän skattesänkning för alla.

"Gör din plikt, kräv din rätt", har Stefan Löfven sagt. Det är hög tid att göra verklighet av den devisen.

 Källa: http://motpol.blogspot.se/2015/11/en-chans-till-systemforandring.html

----------------------

- Nuvarande samhälls-/bidragsmodell har överlevt sig själv. Eller, annorlunda uttryckt, torpederats av nutidspolitikerna. De som långsamt och mödosamt byggde upp Sverige till en unik, och beundrad väldfärdsstat, en trygg mix av företag, offentlighet och skatter, som kallades 'den svenska modellen', finns inte längre. De politiker som fanns på den tiden, under nittonhundratalet, fram till katastrofen Olof Palme tog över på sent sextiotal, existerar inte längre. Utbildning, bildning och praktisk erfarenhet från arbetslivet, har ersatts med breda käftar, inövade floskelfraser, ungdomsförbund, politiska broilers, karriärfjortisar, name it, som i outsinlig svada gör sig breda, och har beretts plats i våra folkvalda församlingar. Dessa ungdomspratkvarnar utan verklighetsförankring utgör en plattform för den rasering av Sverige som skett. Ohämmad invällning, öppna bidragssystem för snyltare, 'godhet' innebärande 'allt-till-alla" (utom till svenskar, inkl svenska hemlösa uteliggare) har tillintetgjort modellen, ett läckande ämbar utan stopp, utan nödvändigt påfyllande av medel. Skattehöjningar uteslutna, vägen stängd, nivån är redan via s/mp nästan uppe på 70%-nivån. Notan måste skrivas ut, och systemet ändras i dess grundvalar. Tack vare "moderna politiker", ett samhällsgissel.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar