lördag 23 januari 2016

Den sociala bomben



Invandringsdebatten har under lång tid styrts utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Alliansregeringen försökte med emfas hävda att asylinvandring inte bara var ett moraliskt ställningstagande och en vinstaffär för samhället utan en direkt nödvändighet för att kunna upprätthålla välfärden i ett land med en åldrande befolkning. Detta har regeringen Löfvenupprepat.

Tanken var alltså att asylsökande från sönderslagna klansamhällen skulle bära upp framtidens äldrevård, sjukvård och skola. Nu ser vi paradoxen – då skulle invandrarna garantera framtidens välfärd, nu tvingas pensionärer återgå i tjänst för att klara invandringen.

Bekymret med kombinationen världens mest generösa asylpolitik och en av världens mest generösa välfärdsmodeller viftades bort med uppgifter om hur högutbildade de asylsökande är. Uppgifter som visade sig vara direkt felaktiga.

Med så imbecilla föreställningar i debatten är det inte att undra på att tonläget successivt höjts. Det är svårt att föra en saklig debatt när den ena sidan sitter och hittar på egna grundförutsättningar för diskussionen.

Sverige har historiskt varit duktigt på statistik, därför har vi god kännedom om hur arbetslösheten ser ut i olika grupper. Vi vet hur lång tid det tar för flyktingar att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden – och att många aldrig gör det. Vi vet också att städer som Södertälje och Malmö har en långsam men stadig utveckling mot en sjunkande skattekraft jämfört med övriga riket. Malmö är en bankrutt stad och överlever i dag endast tack vare att övriga Sverige pumpar in fem miljarder årligen.


Så långt lite ekonomiska perspektiv. Nu ska vi dyka ned ett ögonblick i den sociala dimensionen. Ty ekonomiska effekter av det slag vi ser i Södertälje och Malmö får även sociala konsekvenser. Och vice versa.

Tino Sanandaji har målat en bild av ett framtida Sverige som ett latinamerikanskt land. Vi kommer att ha en inhemsk befolkning som klarar sig bra på arbets- och bostadsmarknaden och en utrikes född som det går betydligt sämre för. Detta ser vi redan i dag i arbetslöshetsstatistiken och på var respektive grupp bor, men om vi extrapolerar dagens nivå på ett tjugoårsperspektiv är det ett skrämmande scenario vi ser fram emot. Det är Malmö fast på nationell nivå. 

Detta betyder att välfärdsstaten måste reformeras betänkligt. Det är inte hållbart att vi har en stor del av befolkningen som arbetar och betalar allt högre skatter och en annan växande del som inte bidrar alls. Förr eller senare kommer den arbetande delen undra vad den betalar för och varför. Välfärdstjänster via skattsedeln måste oundvikligen kopplas till betalningsförmåga.

De extrema nivåerna av invandrande ensamkommande män och pojkar skapar en könsfördelning i åldersspannet 16-17 år på 123:100 i manlig favör, vilket är ännu skevare än i Kina och Indien. En så sned könsfördelning skapar oundvikligen problem. Sverige importerar unga vuxna män, just den grupp som löper störst risk att begå brott, och placerar många av dem i ett ekonomiskt och socialt utanförskap. Dessa siffror borde få politiker att ringa i alla möjliga varningsklockor. Men icke.

Gängkriminalitet, grova våldsbrott som går ned i åldrarna, unga som inte når gymnasiebehörighet, människor som tar med sig sina etniska och religiösa konflikter till Sverige, ett växande permanent utanförskap i många av storstädernas förorter med trångboddhet och social utsatthet som följd. Sverige går sakta men säkert mot en social bomb. Denna bomb kommer vara resultatet av ett politiskt irreversibelt experiment. Det går inte att backa bandet. 

Socialdemokratin fortsätter att föreläsa om jämlikhet och kampen mot klassklyftor samtidigt som den under lång tid möjliggjort det rakt motsatta genom bland annat sin migrationspolitik. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna av alla partier har hamnat så snett och inte själva verkar begripa det.

Jag ser tyvärr framför mig ett Sverige med hårdnande sociala motsättningar, större konfrontationer, minskad tillit och större sociala kostnader. Den politiska reaktionen lär bli den förväntade: hårdare tag och mer övervakning.
 
Strävan efter öppenhet kommer i förlängningen göra Sverige mer slutet. Många kommer undra hur i hela friden detta gick till. Och varför vi tillät det.

Tidigare bloggat: Vi har aldrig gjort det här förr

Källa: http://motpol.blogspot.com.tr/2016/01/den-sociala-bomben.html

----------------------------------

- Nog är det en bomb. Som briserar rakt i ansiktet på de mest utsatta - de socialdemokratiska väljarna, arbetarna. Som via röstsedeln stöttat den politik som nu vänds mot dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar